Inlägg
Känns som att jag googlar ihjäl mig för att mina föräldrar ska få det så lätt som möjligt i jul att handla...
mest för att min pappa brukar bara roffa åt sig något "som ser ut som köttbullar" vilket resulterade i morotsbiffar ett år och min mamma tyckte om godiset "ja men då får du väl ta med dig eget" trots att jag reser cirka 4-5 timmar (eller mer kanske?) för att hälsa på vid jul och är en packåsna av grejer och julklappar.
I år blir första året som vegan vilket gör listan av "det här äter jag inte" extra lång. Osäkert även om min mamma förstår att laktosfri mjölk inte är samma sak som t.ex. havremjölk. Vi har redan haft en förvirrad diskussion i ämnet.
Just nu gör listan till och med mig förvirrad så den behöver fixas. I år kommer jag även skicka med bilder på det de behöver handla (mjölk, vegbullar, sojakorv) för att det inte ska bli fel. Det ska vara så pedagogiskt som jag kan.
Vad jag däremot saknar är en lista för produkter som är veganska utan att behöva titta runt på flera listor, googla och försöka hitta ingredienslistor eller få recept. Tänk om jag vill vara en lat vegan och hitta min rödbetssallad i affären och inte göra den från scratch??
Så just nu har jag stressat upp mig själv inför jul och det är inte ens december än. Jag vill också ha något att äta liksom och inte bara titta ned på en tallrik med 1/5 av vad alla andra har. Det innebär dock en massa läsande om allt möjligt. Till exempel har jag insett att det verkar helt omöjligt att finna veganska lussekatter, hur svårt kan det vara att INTE pensla skiten med ägg? Uuuggh.
Så, lista med vegansk julmat man kan köpa i en småstad hade ju varit perfa. För inte nog med att jag behöver lista ut vad jag kan äta och vilka märken, jag måste också fundera på vilka som eventuellt kan finnas där mina föräldrar bor.
/rant over
Visar inlägg med etikett Demoner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Demoner. Visa alla inlägg
måndag 21 november 2016
onsdag 21 september 2016
Att bli vegan är svårt
De flesta inom veganvärlden jag pratat med har alltid sagt det är piece of cake att vara vegan, att övergången är enkel och att man ska fokusera på att man inte låter djur lida. Jag får ärligt säga att nej det är inte så enkelt.
[DISCLAIMER: Detta är mina egna tankar och representerar inte alla veganer/vegetarianer och jag lägger ingen åsikt på hur andra väljer att leva sitt liv och vad de äter oavsett om det är vegetabiliskt eller kött.]
Det känns som att hälften av allting jag brukar inhandla innehåller smör, ägg, mjölk osv. i all oändlighet och E-nummer ska vi inte ens börja på, det är ett djävulskap i sig. Tog mig bland annat flera månader att få tillbaka information från ICA om deras grytbaser innehåller animalier eller inte då ETT av deras E-nummer kunde vara från animaliskt eller vegetabiliskt urpsprung. Som tur var fick jag till slut veta att det var vegetabiliskt.
Jag känner mig mer avskärmad i mina val än förut. Vegan innebär så mycket mer än kost, det är en livsstil, en livvstil som jag trodde jag var någorlunda nära. Jag använder inte schampo, hudprodukter osv. som är djurtestade, jag använder inte skinn och läder... men så är de där små ingredienserna som kan komma från djur eller att lim i skorna är djurbaserat. Det känns som att gå en uppförsbacke!
Vissa saker fuskar jag med, t.ex. köper jag en 100g chokladkaka varje vecka för 5 kr med mjölkpulver, vasslepulver och gräddpulver. Jag borde inte men det är det godiset jag unnat mig i evigheter och det är svårt att sluta med det, speciellt för att köpa en finchokladkaka för 5 gånger pengarna.
Jag saknar även cheddarchipsen (tacos) samt Quorns filéer i mina "kycklinggrytor" men det är ju små saker i det stora loppet. Det är saker jag klarar mig utan.
Jag vill fokusera på djuren, på miljön men det är svårt. Att inte äta kött är mycket enklare än att inte äta mjölkprodukter då det inte är lika lätt att se problemet även om de båda är kopplade till död. Ägg har jag hållit mig undan i många år (förutom ett tag år 2013) förutom om de var gömda i kakor, fuskkött osv. och nu när jag försöker vara mer strikt inser jag hur ofta ägg finns med som bindningsmedel i olika produkter.
Nu tycker ni troligtvis "Ja men var inte vegan dårå?" och ja, det vore den enkla vägen men varför göra det lätt för sig?
Min resa började med att utesluta ägg (förutom de gömda) då jag inte ville stötta den helt absurda industrin, därefter uteslut jag allt barnkött (lamm, kalv osv.) och därefter har det bara blivit mer och mer tills där jag är nu. Jag vill inte vara del av lidande.
Jag har varit demivegetarian från 2008 till 2011, lakto-ovo-vegetarian 2011-2016 och nu är jag i en övergångsperiod igen. Jag är inte en av dem som kan byta över natt, jag är som en lök som man skalar av lager för lager.
Jag tror att med tiden blir det enklare, speciellt då mer och mer produkter för just veganer utvecklas men jag kommer trots det sakna mina cocktailkorvar i jul (har dock mailat Hälsans kök om att göra dem veganska) samt mina goda "kycklinggrytor" nu i höst. Och tills att jag lärt mig mer om innehåll och vilka ingredienser att undvika så kommer det kännas krångligt men så är det alltid när man lär sig nytt.
Vi får se hur krånglig julen kommer bli eller om jag faktiskt kommer backa på flera punkter precis som jag gjorde år 2011 då jag var i gränslandet mellan demi och lakto-ovo. Oavsett vet jag att jag kommer vara den jobbige jäveln när jag hälsar på mina föräldrar i jul.
)O(
[DISCLAIMER: Detta är mina egna tankar och representerar inte alla veganer/vegetarianer och jag lägger ingen åsikt på hur andra väljer att leva sitt liv och vad de äter oavsett om det är vegetabiliskt eller kött.]
Det känns som att hälften av allting jag brukar inhandla innehåller smör, ägg, mjölk osv. i all oändlighet och E-nummer ska vi inte ens börja på, det är ett djävulskap i sig. Tog mig bland annat flera månader att få tillbaka information från ICA om deras grytbaser innehåller animalier eller inte då ETT av deras E-nummer kunde vara från animaliskt eller vegetabiliskt urpsprung. Som tur var fick jag till slut veta att det var vegetabiliskt.
Jag känner mig mer avskärmad i mina val än förut. Vegan innebär så mycket mer än kost, det är en livsstil, en livvstil som jag trodde jag var någorlunda nära. Jag använder inte schampo, hudprodukter osv. som är djurtestade, jag använder inte skinn och läder... men så är de där små ingredienserna som kan komma från djur eller att lim i skorna är djurbaserat. Det känns som att gå en uppförsbacke!
Vissa saker fuskar jag med, t.ex. köper jag en 100g chokladkaka varje vecka för 5 kr med mjölkpulver, vasslepulver och gräddpulver. Jag borde inte men det är det godiset jag unnat mig i evigheter och det är svårt att sluta med det, speciellt för att köpa en finchokladkaka för 5 gånger pengarna.
Jag saknar även cheddarchipsen (tacos) samt Quorns filéer i mina "kycklinggrytor" men det är ju små saker i det stora loppet. Det är saker jag klarar mig utan.
Jag vill fokusera på djuren, på miljön men det är svårt. Att inte äta kött är mycket enklare än att inte äta mjölkprodukter då det inte är lika lätt att se problemet även om de båda är kopplade till död. Ägg har jag hållit mig undan i många år (förutom ett tag år 2013) förutom om de var gömda i kakor, fuskkött osv. och nu när jag försöker vara mer strikt inser jag hur ofta ägg finns med som bindningsmedel i olika produkter.
Nu tycker ni troligtvis "Ja men var inte vegan dårå?" och ja, det vore den enkla vägen men varför göra det lätt för sig?
Min resa började med att utesluta ägg (förutom de gömda) då jag inte ville stötta den helt absurda industrin, därefter uteslut jag allt barnkött (lamm, kalv osv.) och därefter har det bara blivit mer och mer tills där jag är nu. Jag vill inte vara del av lidande.
Jag har varit demivegetarian från 2008 till 2011, lakto-ovo-vegetarian 2011-2016 och nu är jag i en övergångsperiod igen. Jag är inte en av dem som kan byta över natt, jag är som en lök som man skalar av lager för lager.
Jag tror att med tiden blir det enklare, speciellt då mer och mer produkter för just veganer utvecklas men jag kommer trots det sakna mina cocktailkorvar i jul (har dock mailat Hälsans kök om att göra dem veganska) samt mina goda "kycklinggrytor" nu i höst. Och tills att jag lärt mig mer om innehåll och vilka ingredienser att undvika så kommer det kännas krångligt men så är det alltid när man lär sig nytt.
Vi får se hur krånglig julen kommer bli eller om jag faktiskt kommer backa på flera punkter precis som jag gjorde år 2011 då jag var i gränslandet mellan demi och lakto-ovo. Oavsett vet jag att jag kommer vara den jobbige jäveln när jag hälsar på mina föräldrar i jul.
)O(
onsdag 27 januari 2016
Födelsedagsfirande-tankar
Där jag bor just nu så känner jag typ ingen, jag har någon bekant som jag inte direkt pratar med men det är ungefär det så jag funderade på att bjuda in lite vänner online till en skype-fest dagen innan min födelsedag men så sätter ångesten klorna i mig.
Jag minns alla gånger som folk inte kommit. De födelsedagar som varit bra är lätträknade, det var när jag fyllde 9 år, 10 år (eller 11?), 18 och ett halvt-årsfirande samt 25 år. Jag ska fylla 29.
Jag tror det var när jag fyllde 11 (eller kanske 12) som jag bjöd folk från min klass och min mamma frågade flera gånger om jag visste hur många som skulle komma och jag sade att jag inte visste. Tills att mina gäster kom så hade jag ingen aning om vilka som skulle komma, det blev jag och mina tre närmaste vänner, ingen annan kom. Mamma hade förberett med massa gott helt i onödan. Året innan hade alla kommit som jag bjudit och det var en av de mest uppskattade födelsedagsfesterna det året, vilken stark kontrast.
Jag minns fortfarande ångesten av att sitta efter rasten då mina klasskamrater kom in och de jag fick bjuda hittade sina inbjudningskort på stolarna, blickarna. Usch. Jag vågade aldrig ge inbjudan direkt i hand för jag hatade så mycket att jag inte kunde bjuda alla, att jag var tvungen att välja.
Jag minns när jag fyllde 21 (tror jag) så kom två vänner med respektive varav en respektive var totalt påtänd på lagligt "knark". En annan vän loggade in på messenger när festen skulle börja och jag frågade var han var, han sade att han inte skulle komma, en annan loggade precis in efter och jag frågade och fick veta att hon och hennes syster inte heller skulle komma. Någon annan sms:ade precis innan om något bråk så han och två kompisar till skulle inte komma. Det slutade med att den ena med respektiva åkte hem då de inte gillade den påtända personen och jag med pojkvän följde med vännen med påtänd pojkvän till en annan fest där jag typ inte kände någon annan.
Jag tror det var när jag fyllde 22 som jag också hade bjudit en massa, hade till och med köpt en svinddyr ekologisk prinsesstårta från bushen (åkte med buss dit och hem) för en massa folk och om minnet är rätt kom tre personer förutom mig och pojkvännen. Jag har för mig tårtan var för 15+ personer.
Så nu sitter jag här och funderar på att bjuda folk till ett online-party men tänker att det kanske bäst att fira ensam i år igen i stället för att hoppas för mycket. Sedan så vill jag ha något firande med andra men känner att jag kan inte ens be om present för då vill de inte vara med, även om presenten ifråga bara är att skicka en länk till en låt på youtube.
Mitt självförtroende gällande födelsedagar är i botten. Att bjuda in folk på vad som helst och veta att de kommer är i botten. Blir bara så ledsen när jag tänker på det och varenda år i mars så tänker jag på det vilket förmörkar födelsedagen litegrann.
Jag minns alla gånger som folk inte kommit. De födelsedagar som varit bra är lätträknade, det var när jag fyllde 9 år, 10 år (eller 11?), 18 och ett halvt-årsfirande samt 25 år. Jag ska fylla 29.
Jag tror det var när jag fyllde 11 (eller kanske 12) som jag bjöd folk från min klass och min mamma frågade flera gånger om jag visste hur många som skulle komma och jag sade att jag inte visste. Tills att mina gäster kom så hade jag ingen aning om vilka som skulle komma, det blev jag och mina tre närmaste vänner, ingen annan kom. Mamma hade förberett med massa gott helt i onödan. Året innan hade alla kommit som jag bjudit och det var en av de mest uppskattade födelsedagsfesterna det året, vilken stark kontrast.
Jag minns fortfarande ångesten av att sitta efter rasten då mina klasskamrater kom in och de jag fick bjuda hittade sina inbjudningskort på stolarna, blickarna. Usch. Jag vågade aldrig ge inbjudan direkt i hand för jag hatade så mycket att jag inte kunde bjuda alla, att jag var tvungen att välja.
Jag minns när jag fyllde 21 (tror jag) så kom två vänner med respektive varav en respektive var totalt påtänd på lagligt "knark". En annan vän loggade in på messenger när festen skulle börja och jag frågade var han var, han sade att han inte skulle komma, en annan loggade precis in efter och jag frågade och fick veta att hon och hennes syster inte heller skulle komma. Någon annan sms:ade precis innan om något bråk så han och två kompisar till skulle inte komma. Det slutade med att den ena med respektiva åkte hem då de inte gillade den påtända personen och jag med pojkvän följde med vännen med påtänd pojkvän till en annan fest där jag typ inte kände någon annan.
Jag tror det var när jag fyllde 22 som jag också hade bjudit en massa, hade till och med köpt en svinddyr ekologisk prinsesstårta från bushen (åkte med buss dit och hem) för en massa folk och om minnet är rätt kom tre personer förutom mig och pojkvännen. Jag har för mig tårtan var för 15+ personer.
Så nu sitter jag här och funderar på att bjuda folk till ett online-party men tänker att det kanske bäst att fira ensam i år igen i stället för att hoppas för mycket. Sedan så vill jag ha något firande med andra men känner att jag kan inte ens be om present för då vill de inte vara med, även om presenten ifråga bara är att skicka en länk till en låt på youtube.
Mitt självförtroende gällande födelsedagar är i botten. Att bjuda in folk på vad som helst och veta att de kommer är i botten. Blir bara så ledsen när jag tänker på det och varenda år i mars så tänker jag på det vilket förmörkar födelsedagen litegrann.
tisdag 19 november 2013
Det gödslas med tungmetaller i Sverige
Läste precis en artikel om att bönder får typ 36 000 kr för att gödsla med slammet som blir över från reningsverken. Med tanke på hur lite bönder får betalt för sina grödor så förvånar det mig inte ifall många hakat på detta men det är ju avskyvärt. I slammet finns allt från p-piller, tungmetaller, antibiotika, sömnmedel och hormonstörande produkter.
Det måste bli ett stopp på det här nu, det är ju inte okej.
Läs mer här.
Det måste bli ett stopp på det här nu, det är ju inte okej.
Vadå inga hälsorisker? I'm sorry men Anders Finnsson måste vara tappad bakom en vagn, jag menar till och med vanliga bananer har kemikalier i själva fruktköttet efter besprutning, vad lär inte svenska grödor som blivit gödslade med tungmetaller, sjukdomar och mediciner ha?"Varför tycker Svenskt Vatten att det är bra att lägga avfall som innehåller tungmetaller, miljögifter och läkemedelsrester på åkrar där det ska odlas mat?– Det är bra så länge det inte finns några hälsorisker och så länge nyttan överväger, säger Anders Finnsson, ansvarig för avlopp hos Svenskt Vatten."
Läs mer här.
söndag 17 mars 2013
Det här med deodorant
Jag bestämde mig för ett tag sedan att sluta med en av de sista få kemikalieproppade sakerna jag använder på min kropp: vanlig deodorant i favör till ekologisk.
I ungefär två veckor eller så försökte jag använda min nya aluminium-fria deodorant men jag störde mig hela tiden att den inte gav tillräckligt "skydd" utan så fort jag blev lite svettig så kunde jag känna mig egen svettlukt. Efter att ha levt i många år med deodoranter som med hjälp av aluminium proppar igen svettporerna i armhålorna så var det en mycket ovan lukt att handskas med.
Det sägs att aluminium ökar risken för demens och alzheimers och jag vill verkligen inte ge extra svängrum till dessa sjukdomar så jag vill verkligen använda någon annan deo men just nu är jag tillbaka på den vanliga igen i stället för den naturliga.
Eco Cosmetics deo (granatäpple och gojibär) var ingenting för mig. Jag måste hitta något vettigare men det verkar någorlunda svårt i den ekologiska jungeln ifall min vill ha roll-on. Jag gillar nämligen inte den med en konstig stick eller den där man sprayar.
Hur ställer du dig till deodorant och dess innehåll?
I ungefär två veckor eller så försökte jag använda min nya aluminium-fria deodorant men jag störde mig hela tiden att den inte gav tillräckligt "skydd" utan så fort jag blev lite svettig så kunde jag känna mig egen svettlukt. Efter att ha levt i många år med deodoranter som med hjälp av aluminium proppar igen svettporerna i armhålorna så var det en mycket ovan lukt att handskas med.
Det sägs att aluminium ökar risken för demens och alzheimers och jag vill verkligen inte ge extra svängrum till dessa sjukdomar så jag vill verkligen använda någon annan deo men just nu är jag tillbaka på den vanliga igen i stället för den naturliga.
Eco Cosmetics deo (granatäpple och gojibär) var ingenting för mig. Jag måste hitta något vettigare men det verkar någorlunda svårt i den ekologiska jungeln ifall min vill ha roll-on. Jag gillar nämligen inte den med en konstig stick eller den där man sprayar.
Hur ställer du dig till deodorant och dess innehåll?
tisdag 5 februari 2013
BRA ekologiskt badskum svårare att hitta än man tror!
Jag har länge velat byta ut mitt badskum med många fula ingredienser till ett bättre. Jag har under mitt letande hittat allt från inget till sådant som har ingredienser jag skyr.
DE DÅLIGA
Faith in Nature Naturligt Badskum / Duschgel [alla dofter]
Innehåller ALS (Ammonium Laureth Sulfate) och Cocomidopropyl Betaine högt upp i ingredienserna (ju högre desto mer finns). En innehöll även alcohol denat. (uttorkande)
Eco friendly Baby [tre olika dofter]
Cocomidopropyl Betaine högt på listan. Innehåller även Phenoxyethanol som tillverkas av fenol och det giftiga etylenoxid. Fenol tillverkas av cancerframkallande bensen och även av propen.
CCS Bamse badskum
Innehåller SLS (Sodium Laureth Sulfate) högst upp på listan. Likaså är Cocomidopropyl Betaine med.
DE BRA!
Eco Cosmetics Baby & Kids skumbad
Vad jag kan se helt okej, utan alla de vanligaste fulingarna.
Urtekram Baby Bath
Vad jag kan se helt okej, utan alla de vanligaste fulingarna.
100% Pure Kids Yummy Ice Cream Bubble Bath [Strawberry och Chocolate Mint]
DE DÅLIGA
Faith in Nature Naturligt Badskum / Duschgel [alla dofter]
Innehåller ALS (Ammonium Laureth Sulfate) och Cocomidopropyl Betaine högt upp i ingredienserna (ju högre desto mer finns). En innehöll även alcohol denat. (uttorkande)
Eco friendly Baby [tre olika dofter]
Cocomidopropyl Betaine högt på listan. Innehåller även Phenoxyethanol som tillverkas av fenol och det giftiga etylenoxid. Fenol tillverkas av cancerframkallande bensen och även av propen.
CCS Bamse badskum
Innehåller SLS (Sodium Laureth Sulfate) högst upp på listan. Likaså är Cocomidopropyl Betaine med.
DE BRA!
Eco Cosmetics Baby & Kids skumbad
Vad jag kan se helt okej, utan alla de vanligaste fulingarna.
Urtekram Baby Bath
Vad jag kan se helt okej, utan alla de vanligaste fulingarna.
100% Pure Kids Yummy Ice Cream Bubble Bath [Strawberry och Chocolate Mint]
Ingen ordentlig inci men utifrån vad som står av ingredienserna som jag hittat så verkar de båda riktigt naturliga. Likaså verkar vuxen-versionen av badskummen (Vapor Bath) vara okej men dyra!
VET EJ ÄNNU
Yves Rochers Plaisirs Nature Bad- och duschgelé med doft av vanilj.
Jag kan inte hur mycket jag än söker hitta en innehållsförteckning så jag har mailat kundtjänst och frågat ifall det går att finna någonstans.
INFO
SLS, ALS och Cocomidopropyl Betaine är uttorkande tensider som kan reta upp känslig hy. Du kan läsa mer här och här om ingredienser som gärna borde undvikas och varför.
Jag själv brukar helst använda de som har få ingredienser och så bra så långt som går. Om du har något tips på fler bra eller dåliga badskum så tveka inte att kommentera nedan!
Jag kan inte hur mycket jag än söker hitta en innehållsförteckning så jag har mailat kundtjänst och frågat ifall det går att finna någonstans.
INFO
SLS, ALS och Cocomidopropyl Betaine är uttorkande tensider som kan reta upp känslig hy. Du kan läsa mer här och här om ingredienser som gärna borde undvikas och varför.
Jag själv brukar helst använda de som har få ingredienser och så bra så långt som går. Om du har något tips på fler bra eller dåliga badskum så tveka inte att kommentera nedan!
lördag 24 november 2012
Hjälp sökes från de med gröna fingrar
Min älskade planta som är ett barn av en av min gammelfarmors växter har fått ohyra. Först fick den svarta prickar på bladen som sög ut dem, vilket jag tror är spinnkvalster med tanke på att det skapades nät och traskade runt små rödgula kryp inuti en annan växt (som nu är slängd).
Jag använde därför direkt en ohyra-spray som skulle fungera på spinn, bytte därefter upp mig till Provado Plus som jag hört gott om. Jag sprayade två gånger med en veckas mellanrum, jag sköjde även av plantan i duschen innan andra gången. Jag tog därefter och vattnade alla blommorna hemma med Calypso (koncentrat), två gånger med en vecka mellan.
Min favoritväxt har nu repat sig och fått massa nya blad (det är typ en kaktus tror jag) MEN nu är det något vitt på jorden och jag är rädd att det är rotlöss. Den har tidigare haft något vitt här och var som jag plockat bort i tron att det varit mögel (i alla fall utifrån de bilder jag sett) men detta ser inte ut så. Mer som ett tunt lager, nästan som nät. Min växt har varit ganska fuktig i jorden det senaste då calypson gjorde att jag vattnade lite mer än vanligt, så kanske det är mögel på grund av det?
Borde inte Provado Plus och Calypson ta död på rotlöss också?
Finns det något att göra om det är rotlöss? Jag har hört att man måste slänga allt. Hur vet jag om det är rotlöss?
Jag använde därför direkt en ohyra-spray som skulle fungera på spinn, bytte därefter upp mig till Provado Plus som jag hört gott om. Jag sprayade två gånger med en veckas mellanrum, jag sköjde även av plantan i duschen innan andra gången. Jag tog därefter och vattnade alla blommorna hemma med Calypso (koncentrat), två gånger med en vecka mellan.
Min favoritväxt har nu repat sig och fått massa nya blad (det är typ en kaktus tror jag) MEN nu är det något vitt på jorden och jag är rädd att det är rotlöss. Den har tidigare haft något vitt här och var som jag plockat bort i tron att det varit mögel (i alla fall utifrån de bilder jag sett) men detta ser inte ut så. Mer som ett tunt lager, nästan som nät. Min växt har varit ganska fuktig i jorden det senaste då calypson gjorde att jag vattnade lite mer än vanligt, så kanske det är mögel på grund av det?
Borde inte Provado Plus och Calypson ta död på rotlöss också?
Finns det något att göra om det är rotlöss? Jag har hört att man måste slänga allt. Hur vet jag om det är rotlöss?
torsdag 10 maj 2012
Tydligen kackerlackor i huset, nu då?
Jag känner mig lagom förbannad nu. Kom hem för en stund sedan och fick se en lapp i trappuppgången från någon av grannarna... tydligen har vi kackerlackor i huset och om vi ser några så ska vi göra en felanmälan till hyresvärden.
Jag har än så länge lyckats hålla mig undan skadedjur, det närmaste har varit silverfiskar (vilket jag fick för första gången när jag flyttade hit) som jag sprejat ihjäl och inte sett på flera månader. Nu däremot så ska jag behöva ha korpgluggarna öppna för 1-2 cm stora kackerlackor i badrum och kök. Jag blir så arg och ledsen. Det borde räcka med spindeln (jag avskyr spindlar) som huserar i sovrummet, jag vet att den gör det, jag ser gångvägarna av spindeltråd den skapat överallt men jag har inte sett själva spindeln ännu.
Är det någon som har tips gällande kackerlackor och deras eventuella existerande?
torsdag 19 januari 2012
Mitt halsband
Sedan 2008-2009 har jag en silvrig pentakel i ett silverhalsband runt halsen. Första och enda gången jag tog av den var i november förra året för en ansiktbehandling. Alldeles nyss när jag skulle sätta på mig mina arbetskläder så råkade jag dra i halskedjan och det gick av. Symboliken exploderade.
Jag har det senaste året tappat mitt fotfäste som pagan, jag firar inte högtiderna som jag ska och mitt altare glömdes av efter Ostara förra året och stoltserar med en gul (mycket vacker) duk. Det som verkligen grabbade tag i mig var att halsbandet gick sönder när jag tog på mig arbetskläderna. Mitt jobb, som är för en vän, ger mig pengar och fattig och arbetslös som jag är betydde pengarna mycket och jag tänkte inte på att det jobb jag utför kan skada andra människor.
Detta är ett tungt inlägg för mig att skriva. Jag känner mig nästan agnostisk igen, som om jag tappade Gudinnan och Guden sekunden halsbandet gick itu. Något försvann samtidigt som jag har dåligt samvete för mitt arbete. Försökte de säga mig någonting?
Jag har mycket att fundera igenom.
Jag har det senaste året tappat mitt fotfäste som pagan, jag firar inte högtiderna som jag ska och mitt altare glömdes av efter Ostara förra året och stoltserar med en gul (mycket vacker) duk. Det som verkligen grabbade tag i mig var att halsbandet gick sönder när jag tog på mig arbetskläderna. Mitt jobb, som är för en vän, ger mig pengar och fattig och arbetslös som jag är betydde pengarna mycket och jag tänkte inte på att det jobb jag utför kan skada andra människor.
And ye harme none, do what ye will.Jag stod där framför spegeln med kläderna på och mitt halsband bakom mig på byrån och tittade. Jag klarade det inte. Jag tog av mig arbetskläderna igen. Känslorna rusar i mig och jag dras mellan att känna lättnad över att inte ha på mig halsbandet med att känna mig naken och panikslagen samtidigt som jag velar mellan hur jag ska göra med jobbet.
Detta är ett tungt inlägg för mig att skriva. Jag känner mig nästan agnostisk igen, som om jag tappade Gudinnan och Guden sekunden halsbandet gick itu. Något försvann samtidigt som jag har dåligt samvete för mitt arbete. Försökte de säga mig någonting?
Jag har mycket att fundera igenom.
torsdag 20 januari 2011
Förbannad på IKEA
Jag och sambon tänkte lyxa till vardagen med att åka till IKEA och äta i dag, jag såg fram emot deras goda vegetariska alternativ (inte lika gott som broccolibiffarna men helt okej) och så klampar vi fram som djur i deras kösystem tills att jag utbrister "Men var är det vegetariska?" så vi backar ur kön igen för att kika runt. Tillslut frågar min sambo en av kökspersonalen som då svarar att vi antingen kunde ta pannkakor med spenat och ost eller (inofficiellt dårå) pasta med ratatouille.
När jag sedan fick informationen blev jag rent ut sagt förbannad. Ta bort ett fullgott vegetartiskt alternativ för att sedan erbjuda pannkakor? PANNKAKOR?!
Jag har redan tänkt maila och klaga men innan jag gick skickade jag ett meddelande i deras system och klagade på detta samt att personalen halvt ignorerar mig när jag betalar för att hon i kassan diskuterar med någon från köket om någon annan från köket som, tydligen, ännu en gång sagt utan att säga till vilket de båda verkade irriterade över. De pratade fortfarande när jag hade betalat och gått. Profesionalitet bland personalen i Malmö? Nej, skulle inte tro det.
De som vill, orkar och kan får gärna också höra av till sig IKEA och säga till att det inte är okej.
När jag sedan fick informationen blev jag rent ut sagt förbannad. Ta bort ett fullgott vegetartiskt alternativ för att sedan erbjuda pannkakor? PANNKAKOR?!
Jag har redan tänkt maila och klaga men innan jag gick skickade jag ett meddelande i deras system och klagade på detta samt att personalen halvt ignorerar mig när jag betalar för att hon i kassan diskuterar med någon från köket om någon annan från köket som, tydligen, ännu en gång sagt utan att säga till vilket de båda verkade irriterade över. De pratade fortfarande när jag hade betalat och gått. Profesionalitet bland personalen i Malmö? Nej, skulle inte tro det.
De som vill, orkar och kan får gärna också höra av till sig IKEA och säga till att det inte är okej.
söndag 25 april 2010
Moder Måne
I går hade jag en riktigt kass dag. Jag hade hoppats göra något med min sambo som var upptagen hela dagen. Vid nio-snåret på kvällen medan min sambo var ute gick jag och lade mig besviken. Tyvärr så kunde jag inte somna, hjärnan bara gick snabbare och snabbare in i mörkret. Kort och gott kom tankar jag inte haft på evigheter krypandes. Efter ett tag stod jag inte ut, jag blev lite rädd för mig själv.
Jag satte på mig morgonrocken, gick ut på balkongen där Månens vita (nästan) runda lyste ned på mig. Jag bad om stöd och mod att hitta en väg ut ur problemen men också för att just där och då må bättre. Jag bad också gudinnan att min sambo skulle komma hem snart (hade inte hört något från honom mer än den korta stund han var hemma och gick igen då jag redan hade lagt mig).
Efter en stund mådde jag bättre och de mörka tankarna var skingrade. Jag gick in igen och inte allt för lång stund efter det kom min sambo hem med blommor och en förlåtelse för att han inte brytt sig om mig det senaste. <3
Tack Gudinna.
Jag satte på mig morgonrocken, gick ut på balkongen där Månens vita (nästan) runda lyste ned på mig. Jag bad om stöd och mod att hitta en väg ut ur problemen men också för att just där och då må bättre. Jag bad också gudinnan att min sambo skulle komma hem snart (hade inte hört något från honom mer än den korta stund han var hemma och gick igen då jag redan hade lagt mig).
Efter en stund mådde jag bättre och de mörka tankarna var skingrade. Jag gick in igen och inte allt för lång stund efter det kom min sambo hem med blommor och en förlåtelse för att han inte brytt sig om mig det senaste. <3
Tack Gudinna.
onsdag 10 mars 2010
Det går ju visst!
Just nu är jag så jävla förbannad. Jag försökte leta info om att Ellie hostade blod precis innan hon dog i min hand av sprutan men i stället hittar jag vad som (om jag hittade det tidigare) kunde ha varit botemedlet! Va fan liksom. Min sambo har pratat med 10(?) olika veterinärer på olika ställen, varav en gnagarspecialist; alla har sagt att blod från slidan kan ske då och då men om hon skulle bli värre ska vi komma in. Det vi fick med oss från alla ställen var att det inte går att operera på hamstrar.
24 februari i år frågar någon annan om blod från slidan och som svar får skribenten att det kan vara livmodersinfektion eller tumör men att hon ska försöka få tag på en veterinär som kan operera på hamstrar. Vid lyckad operation så skulle hamstern fortsätta att må prima tills den dog av ålderdom.
En annan på samma sida kontaktar dem om sin gerbil, svaret där är att det kanske är urinsten, inte heller det fick vi som förslag alla gånger i cirka ett halvår som vi ringt olika veterinärer!
Eller som när vi var på djursjukhuset och vi fick sitta och vänta en evighet men en kvinna med en hund som andades hemskt fick komma in direkt. Troligtvis för att det var mer synligt än vår Ellie som satt i sin resebur i väskan. Jag fick inga bra erfarenheter med mig hem från Malmö djursjukhus. Kallt, hårt och dåliga på information.
Just nu ekar det runt i min skalle att jag hade kunnat rädda henne om jag bara sett någon information om saken tidigare eller om vi fått tag på rätt veterinär. Skulle en eventuell operation gjort någon skillnad eller var hon förbi räddning och det enda valet var avlivning? Skulle jag ha ställt mer frågor, jag bara accepterade det de sade och så kom de och gick lika snabbt. Ingen kontakt och ingen förklaring. Skuldkänslorna är tillbaka igen. Jag darrar och känner mig spyfärdig.
24 februari i år frågar någon annan om blod från slidan och som svar får skribenten att det kan vara livmodersinfektion eller tumör men att hon ska försöka få tag på en veterinär som kan operera på hamstrar. Vid lyckad operation så skulle hamstern fortsätta att må prima tills den dog av ålderdom.
En annan på samma sida kontaktar dem om sin gerbil, svaret där är att det kanske är urinsten, inte heller det fick vi som förslag alla gånger i cirka ett halvår som vi ringt olika veterinärer!
Eller som när vi var på djursjukhuset och vi fick sitta och vänta en evighet men en kvinna med en hund som andades hemskt fick komma in direkt. Troligtvis för att det var mer synligt än vår Ellie som satt i sin resebur i väskan. Jag fick inga bra erfarenheter med mig hem från Malmö djursjukhus. Kallt, hårt och dåliga på information.
Just nu ekar det runt i min skalle att jag hade kunnat rädda henne om jag bara sett någon information om saken tidigare eller om vi fått tag på rätt veterinär. Skulle en eventuell operation gjort någon skillnad eller var hon förbi räddning och det enda valet var avlivning? Skulle jag ha ställt mer frågor, jag bara accepterade det de sade och så kom de och gick lika snabbt. Ingen kontakt och ingen förklaring. Skuldkänslorna är tillbaka igen. Jag darrar och känner mig spyfärdig.
tisdag 9 mars 2010
Mördare
I dag var jag tvungen att avliva min lilla hamster och jag känner mig så elak och skyldig. Vem är jag att bestämma över liv och död? Aktiv dödshjälp bland människor ses ned på men att ta livet av ett djur är hjälpsamhet och medkänsla.
Jag har väl egentligen alltid varit emot avlivning då det känns som att personen leker gud. I dag åkte jag och sambon in akut med Ellie då hon i två dagar varit hängig och i går så sjuk att hon darrade, vacklade och blev skrämd varje gång vi kom i närheten.
Väl på djursjukhuset förklarade veterinären att hon började bli kall och att hon hade en jättestor klump vid ändtarmen som antingen var en tumör eller förstoppning. Jag förstod då att alla gånger hon har blödit (vad det sett ut som slidan) har det varit en tumör och ingen av de gånger vi ringt har de trott att det kunnat vara det. Veterinären hittade också en öm punkt på henne och jag är så rädd att hon gått runt och lidit i månader utan att vi förstått det, ignorerat hennes smärtor, men hon har varit en så glad och framåt hamster tills bara det senaste. Det förklarar troligtvis varför hon också aldrig gick upp i vikt hur vi än försökte göda henne. Och om jag har rätt har hon haft tumören sedan innan hon fyllde ett år.
Frida-Eleonora blev 1 år, 7 månader och 5 dagar gammal. Hon somnade in i min hand med nosen innanför min jacka medan jag bedyrande henne att jag älskade henne massvis, massvis, massvis. Usch nu gråter jag igen.
Hon var alldeles utmattat och orkade knappt streta emot när hon fick sprutan (även den i min hand) men jag är glad att jag var där och jag är glad att hon ville vara i min hand då hon de senaste dagarna varit så rädd för mig och ryggat. När hon fick sprutan trodde jag att hon skulle bita mig men jag stoppade min impuls att rycka ifrån handen och hon bet aldrig utan var en tuff flicka medan en jättelång sticka stoppades in i hennes kropp.
Hon tog lång tid innan hon somnade in men jag släppte henne inte förrän veterinären kom in igen och dödsförklarade henne. Det var inte förrän då som jag såg att hon hostat upp blod i min hand, det gjorde mig ledsen och orolig att hon inte somnade in stillsamt men det fanns aldrig tid att fråga veterinären eller sköterskan som också kom (de alternerade).
Jag tänkte alltid att det fanns mer tid, att jag hade tid att leka med henne senare eller släppa ut henne senare. Jag är så rädd att hon vantrivdes hos oss också avslutar jag hennes tid på jorden denna gång med att döda henne. Jag vantrivs med mig själv just nu för vem gav mig bestämmanderätt?
De frågade om vi ville avliva henne för hon skulle annars ändå dö inom någon dag men att det vore bättre att låta henne somna in. Det var ingen diskussion om hon hade ont eller om vi kunde ta hem henne så hon fick dö hemma i sitt eget spån och naturligt, det var bara förutsatt att hon kom dit för att dö. Varför?
Det känns som att jag lämnade djursjukhuset med fler frågor och en familjemedlem mindre än jag kom dit med. Och att sedan behöva gå ut bland de väntande igen och se en barnfamilj gjorde inte saken bättre, jag vill smita ut genom en dörr på baksidan och slippa behöva pull myself together. Det kändes kallt även om personalen verkade förstående (i alla fall sköterskan då veterinären inte gav mig ro eller tid att ställa frågor).
I dag känner jag mig som en mördare.
Frida-Eleonora (Ellie)
2008-08-04 till 2010-03-09
Om jag vetat detta skulle jag lagt mer tid på henne än vad jag gjort de senaste månaderna då jag varit upptagen med annat (annan) men det är lätt att komma upp med ursäkter och vara efterklok nu. Jag skulle brytt mig medan hon levde.
Ta hand om varandra!
Jag har väl egentligen alltid varit emot avlivning då det känns som att personen leker gud. I dag åkte jag och sambon in akut med Ellie då hon i två dagar varit hängig och i går så sjuk att hon darrade, vacklade och blev skrämd varje gång vi kom i närheten.
Väl på djursjukhuset förklarade veterinären att hon började bli kall och att hon hade en jättestor klump vid ändtarmen som antingen var en tumör eller förstoppning. Jag förstod då att alla gånger hon har blödit (vad det sett ut som slidan) har det varit en tumör och ingen av de gånger vi ringt har de trott att det kunnat vara det. Veterinären hittade också en öm punkt på henne och jag är så rädd att hon gått runt och lidit i månader utan att vi förstått det, ignorerat hennes smärtor, men hon har varit en så glad och framåt hamster tills bara det senaste. Det förklarar troligtvis varför hon också aldrig gick upp i vikt hur vi än försökte göda henne. Och om jag har rätt har hon haft tumören sedan innan hon fyllde ett år.
Frida-Eleonora blev 1 år, 7 månader och 5 dagar gammal. Hon somnade in i min hand med nosen innanför min jacka medan jag bedyrande henne att jag älskade henne massvis, massvis, massvis. Usch nu gråter jag igen.
Hon var alldeles utmattat och orkade knappt streta emot när hon fick sprutan (även den i min hand) men jag är glad att jag var där och jag är glad att hon ville vara i min hand då hon de senaste dagarna varit så rädd för mig och ryggat. När hon fick sprutan trodde jag att hon skulle bita mig men jag stoppade min impuls att rycka ifrån handen och hon bet aldrig utan var en tuff flicka medan en jättelång sticka stoppades in i hennes kropp.
Hon tog lång tid innan hon somnade in men jag släppte henne inte förrän veterinären kom in igen och dödsförklarade henne. Det var inte förrän då som jag såg att hon hostat upp blod i min hand, det gjorde mig ledsen och orolig att hon inte somnade in stillsamt men det fanns aldrig tid att fråga veterinären eller sköterskan som också kom (de alternerade).
Jag tänkte alltid att det fanns mer tid, att jag hade tid att leka med henne senare eller släppa ut henne senare. Jag är så rädd att hon vantrivdes hos oss också avslutar jag hennes tid på jorden denna gång med att döda henne. Jag vantrivs med mig själv just nu för vem gav mig bestämmanderätt?
De frågade om vi ville avliva henne för hon skulle annars ändå dö inom någon dag men att det vore bättre att låta henne somna in. Det var ingen diskussion om hon hade ont eller om vi kunde ta hem henne så hon fick dö hemma i sitt eget spån och naturligt, det var bara förutsatt att hon kom dit för att dö. Varför?
Det känns som att jag lämnade djursjukhuset med fler frågor och en familjemedlem mindre än jag kom dit med. Och att sedan behöva gå ut bland de väntande igen och se en barnfamilj gjorde inte saken bättre, jag vill smita ut genom en dörr på baksidan och slippa behöva pull myself together. Det kändes kallt även om personalen verkade förstående (i alla fall sköterskan då veterinären inte gav mig ro eller tid att ställa frågor).
I dag känner jag mig som en mördare.
Frida-Eleonora (Ellie)
2008-08-04 till 2010-03-09
Om jag vetat detta skulle jag lagt mer tid på henne än vad jag gjort de senaste månaderna då jag varit upptagen med annat (annan) men det är lätt att komma upp med ursäkter och vara efterklok nu. Jag skulle brytt mig medan hon levde.
Ta hand om varandra!
tisdag 20 oktober 2009
Solen
Jag mådde hejdundrade (psykiskt) dåligt i natt när jag skulle sova så jag förflyttade mig till soffan i vardagsrummet i stället. Sambon sov djupt och en liten tagg satte sig i hjärtat för att han inte fanns där och höll om mig. Jag vaknade senare på dagen utav Solens strålar. Jag vaknade några omgångar och bara kände hans värme som enda stor kram mot mig. Sista gången jag vaknade låg jag bara där och njöt.
Jag gick tillbaka ett tag senare och låg där under filten med solskimmer i ögonvrån. Det kändes tryggt. Taggen från natten försvann.
Tack.
Jag gick tillbaka ett tag senare och låg där under filten med solskimmer i ögonvrån. Det kändes tryggt. Taggen från natten försvann.
Tack.
tisdag 13 oktober 2009
Jag har undrat över något ganska länge
Varför är alla (98%) paganska/wiccanska hemsidor dåligt gjorda? Det är som att någon hemmapysslare har läst "Coding for dummies" och sedan satt sig ned och limmat ihop något. Vissa är till och med gjorda i power point. Jag är bara så less på flygande häxor, glittrande text och bakgrunder man inte kan läsa texten på. Sedan finns det de som bara ser skumma ut med reklamen på fel ställen, färger som krockar, fula länkar, osv. Men det är få gånger jag har hittat något riktigt läckert.
Har du också funderat över detta? Visst, jag säger inte att min blogg är något bättre eftersom jag inte ens har kodat från grunden. Men det känns som att det är svårt att visa att något är seriöst när det ser ut som om någon inte ens tänkt ett steg extra.
Låt mig ge några exempel (ni får ursäkta om ni har hand om dessa sidor eller på något vis är involverade i dessa då jag inte menar det som något elakt utan som välmenad kritik!). Observera är att vissa är värre än andra. Dessa kommer från de 10 första sidorna i resultatlistan för "wicca" på google:
http://www.ozwicca.com/
http://www.witchcraft.org/
http://www.wiccaspirit.net/
http://web.telia.com/~u22402900/wicca.html
http://www.wicca.org/
http://hem.passagen.se/kattmor/wicca.htm
http://www.greeneggzine.com/
http://www.collegewicca.com/
http://www.goodwiccan.com/
http://www.goldentreewands.com/
http://www.celestialwicca.com/
http://www.nonfluffy.com/
http://www.spiralgoddess.com/
Jag har hittat värre hemsidor än ovanstående men jag har varken sparat dem i bokmärken eller orkade leta efter dem så fick ovanstående duga. Självklart finns det undantag men jag har inte hittat någon snyggt gjord sådan sedan Alvljus hade en väl fungerande hemsida. Jag har också hittat en del forum som ser hemska ut och en del som är riktigt snygga men som har lika mycket aktivitet som en absolut stendöd fisk.
Har du också funderat över detta? Visst, jag säger inte att min blogg är något bättre eftersom jag inte ens har kodat från grunden. Men det känns som att det är svårt att visa att något är seriöst när det ser ut som om någon inte ens tänkt ett steg extra.
Låt mig ge några exempel (ni får ursäkta om ni har hand om dessa sidor eller på något vis är involverade i dessa då jag inte menar det som något elakt utan som välmenad kritik!). Observera är att vissa är värre än andra. Dessa kommer från de 10 första sidorna i resultatlistan för "wicca" på google:
http://www.ozwicca.com/
http://www.witchcraft.org/
http://www.wiccaspirit.net/
http://web.telia.com/~u22402900/wicca.html
http://www.wicca.org/
http://hem.passagen.se/kattmor/wicca.htm
http://www.greeneggzine.com/
http://www.collegewicca.com/
http://www.goodwiccan.com/
http://www.goldentreewands.com/
http://www.celestialwicca.com/
http://www.nonfluffy.com/
http://www.spiralgoddess.com/
Jag har hittat värre hemsidor än ovanstående men jag har varken sparat dem i bokmärken eller orkade leta efter dem så fick ovanstående duga. Självklart finns det undantag men jag har inte hittat någon snyggt gjord sådan sedan Alvljus hade en väl fungerande hemsida. Jag har också hittat en del forum som ser hemska ut och en del som är riktigt snygga men som har lika mycket aktivitet som en absolut stendöd fisk.
fredag 4 september 2009
Har kristendomen monopol?
Ibland när jag läser om bordsbön och att fasta i ramen av paganism / wicca så blir jag alltid lika chockad då det alltid får mig att tänka på kristendomen (även om andra religioner utövar detta också). Men så tänker jag ett steg till; varför har kristendomen monopol på viss utövelse?
Middagsbön och fasta har för mig fått en negativ kristen klang, nästan som en syssla i stället för ett sätt att visa tacksamhet och att komma närmare gudarna. När jag där emot läser om fasta inom andra religioner så ser jag det inte som ett tungt ok utan mer positivt. Ramadan är för mig som en enda stor fest, Ghandis fastande ser jag också som något stort och uppmuntrande. Ändå tänker jag alltid på kristendomen och agande munkar när någon nämner fasta för mig, det eller svältande anorektiker.
Därför blev jag lite förundrad när jag läste om att fasta på hemsidan paganwiccan. Jag kan förstå de paganer som utövar detta men för mig känns det fel, som ett förbud, mer än ett sätt att nå gudarna. Trans och meditation där emot känns mer rätt.
Likadan var reaktionen när jag läste om bordsbön, det får mig mest att tänka på Lilla huset på prärien eller min fundamentalkristna kompis. På den här punkten smälte jag dock då jag läste de olika bönerna:
Det fanns också en text om att offra maten, precis som de gjorde under antiken:
Själv vet jag inte om jag kommer komma ihåg att göra bordsbön, eller om jag vill, men som det ser ut nu kommer jag i alla fall inte fasta men i stället fortsätta meditera.
Middagsbön och fasta har för mig fått en negativ kristen klang, nästan som en syssla i stället för ett sätt att visa tacksamhet och att komma närmare gudarna. När jag där emot läser om fasta inom andra religioner så ser jag det inte som ett tungt ok utan mer positivt. Ramadan är för mig som en enda stor fest, Ghandis fastande ser jag också som något stort och uppmuntrande. Ändå tänker jag alltid på kristendomen och agande munkar när någon nämner fasta för mig, det eller svältande anorektiker.
Därför blev jag lite förundrad när jag läste om att fasta på hemsidan paganwiccan. Jag kan förstå de paganer som utövar detta men för mig känns det fel, som ett förbud, mer än ett sätt att nå gudarna. Trans och meditation där emot känns mer rätt.
Likadan var reaktionen när jag läste om bordsbön, det får mig mest att tänka på Lilla huset på prärien eller min fundamentalkristna kompis. På den här punkten smälte jag dock då jag läste de olika bönerna:
CELEBRATING MEAT
Hail! Hail! The hunt has ended,
and meat is on the table!
We honor the deer* who feeds us tonight,
may his spirit live within us!*Note - feel free to substitute other appropriate animals here as necessary.
INVITATION TO THE GODS
I set a place at my table for the gods,
and ask them to join me here tonight.
My home is always open to you,
and my heart is open as well.
A PRAYER TO THE EARTH - MEALTIME BLESSING
Corn and grain, meat and milk,
upon my table before me.
Gifts of life, bringing sustenance and strength,
I am grateful for all I have.
A SIMPLE THANKS
Lord and Lady, watch over us,
and bless us as we eat.
Bless this food, this bounty of earth,
we thank you, so mote it be.
Det fanns också en text om att offra maten, precis som de gjorde under antiken:
In ancient Rome, it was common to leave a bit of your food on the altar for your household deities. If you would like to do this at your meal, you could use the following prayer:
This meal is the work of many hands,
and I offer you a share.
Holy ones, accept my gift,
and upon my hearth, leave your blessings.
Själv vet jag inte om jag kommer komma ihåg att göra bordsbön, eller om jag vill, men som det ser ut nu kommer jag i alla fall inte fasta men i stället fortsätta meditera.
torsdag 25 juni 2009
70% av mitt datoranvändande är ett sjunkande skepp
I går kom första bomben på communityt helgon.net (numera, sedan i går, .se) då Svartrock, grundaren, kickat alla i crew. De hårt slitande människorna som kämpat för att ta hand om och uppgradera helgon till helgon2 fick utan vidare kicken. Forumet blev där efter en enda röra av upprörda känslor, anarki och kaos utan moderering (klicka på bild).
I dag kom nästa smäll. Svartrock slängde i eftermiddags ut Raven och Daethorian (två stycken ur helgoncrew och även vänner till honom) som gått ut i forumen med att de och de andra tänker starta upp helgon2 som ett eget community och han avslutade sedan sitt eget konto.
Sista informationen innan forumet stängdes ned ekar fortfarande i dagböckerna på helgon.net (.se):
Själv bestämde jag mig redan i går natt när Daethorian gick ut med den hemska crew-nyheten i forumet att jag skulle emigrera till nästa community när det drog igång.
Kan verka fånigt att bry sig så mycket om något så trivialt men på helgon.net (.se) har jag hittat vänner, kärlek och diskussioner i både gästböcker och forum. Det var även där jag började min bana som publik dagboksskribent.
Helgon.net (.se) har sedan 2003-11-11, då jag tvingades av mina estetiska klasskamrater (främst Lisa) att regga mig, varit med att forma den jag är i dag. Jag var 16 då och 22 år nu, där upplevde jag mina mest tumultartade år. I november skulle vi firat 6 år ihop. Nu vet jag inte hur det blir.
I dag kom nästa smäll. Svartrock slängde i eftermiddags ut Raven och Daethorian (två stycken ur helgoncrew och även vänner till honom) som gått ut i forumen med att de och de andra tänker starta upp helgon2 som ett eget community och han avslutade sedan sitt eget konto.
Sista informationen innan forumet stängdes ned ekar fortfarande i dagböckerna på helgon.net (.se):
Vi i före detta Crew har idag närvarat på den utannonserade auktionen.
Svartrock representerades av en jurist, två andra intressenter närvarade. En helgonanvändare dök även upp för att hålla oss sällskap.
Innan själva auktionen drogs igång klargjorde vi händelseförloppet för det senaste dygnet och det faktum att Svartrock gått bakom ryggen på den Likvidator som står som förvaltare för företaget Alla Helgons Handelsbolag. Auktionen påbörjades och Svartrocks juridiska ombud bjöd 30000 vilket var den startsumma likvidatorn fastslagit. En av de andra intressenterna lade ett bud på 40000 men när vi lade ned vår budgivning bad han om att få avbryta auktionen för att tala med oss och den andra intressenten.
Under detta samtal lade vi fram vad vi vet. Att Helgon är utan ledning, utan moderering och sannolikt även utan framtid. Vi informerade om de monetära och juridiska oegentligheter vi känner till, att företaget inte äger någon av de domäner som pekar på plattformen, och att Svartrock medvetet haft en dold agenda och i linje med den fört oss bakom ljuset i vår strävan att rädda det helgon symboliserar.
Med denna information valde den intressent som lagt sitt bud att dra tillbaka det och likvidatorn förklarade auktionen avbruten. Bägge intressenter valde att ta kontakt med oss och uttrycka sin vilja att samarbeta samt sin tro på att det vi gör har ett värde som, för dem, vida överstiger vad det ett köp av det utauktionerade bolaget kan tänkas resultera i.
Likvidatorn kom överens med Svartrocks juridiska ombud att förhandla om en lösning i enrum, mer än så vet vi inte men det ser ut som att Svartrock kommer köpa bolaget samt betala likvidatorns arvode.
Vissa av oss har nu fått våra konton raderade och vi tror inte det är mer än en tidsfråga till det att resterande medlemmar ur tidigare Crew åker ut.
Vi kommer hädanefter köra stenhårt på att lansera det vi idag kallar http://www.likström.se , för att visa på vårt engagemang tar vi därför upp plattformen för publik betatestning redan ikväll.
Igår fanns det utrymme för tvivel gällande Svartrocks engagemang och planer för helgon men idag står det helt klart att våra farhågor besannats och Svartrock inte bara förrått sina användare utan även de som lagt ned själ och fritid i helgons drift och framtid, men värst av allt, sina vänner.
Då denna tråd med största säkerhet kommer raderas uppmuntrar vi alla användare att hjälpa till hålla denna information publik och tillgänglig.
Med Vänliga Hälsningar
Vi som under de senaste åren skött helgon,
raven, Linosaur, Moijra, iveqy, Daethorian, arkVark och Young
Själv bestämde jag mig redan i går natt när Daethorian gick ut med den hemska crew-nyheten i forumet att jag skulle emigrera till nästa community när det drog igång.
Kan verka fånigt att bry sig så mycket om något så trivialt men på helgon.net (.se) har jag hittat vänner, kärlek och diskussioner i både gästböcker och forum. Det var även där jag började min bana som publik dagboksskribent.
Helgon.net (.se) har sedan 2003-11-11, då jag tvingades av mina estetiska klasskamrater (främst Lisa) att regga mig, varit med att forma den jag är i dag. Jag var 16 då och 22 år nu, där upplevde jag mina mest tumultartade år. I november skulle vi firat 6 år ihop. Nu vet jag inte hur det blir.
fredag 10 april 2009
Poesi i Gudinnans ära
I går tänkte jag vara lite poetisk och skriva en dikt i Gudinnans ära men jag fick skrivkramp redan efter andra raden. Jag skrev om och om och om igen men fick det inte att fungera. Jag sätter alldeles för mycket press på mig själv att det ska vara bra när jag ska försöka skriva hyllningsdikt än när jag brukar skriva dikter; då de bara flödar ur.
Wiccaner: tips och råd?
Wiccaner: tips och råd?
lördag 14 februari 2009
Stötta varandra i stället för att dömma
Som många av mina vänner vet så har jag de senaste åren blivit en väldigt tillbakadragen person från att tidigare haft igång msn 24/7 till att aldrig vara där, från att söka upp folk att prata med på communityn till att knappt svara på gästboksinlägg, likaså har lekstunder med vänner nästan helt försvunnit.
MEN i lördags träffade jag en vän och i dag träffade jag en annan! Innan dess kan jag knappt minnas senast jag träffade någon för att bara umgås och inte på grund av ett möte av något slag eller något annat icke-vänskapsrelaterat.
DÄREMOT har jag lätt för att prata med folk på diverse forum om mina åsikter och tankar vilket nästan känns lite ironiskt.
Som vissa vet så skrev jag ett inlägg om social träning förra året som jag inte riktigt följt. Vissa situationer är enkla och andra är svårare att ta sig igenom. Det stora problemet är att inte veta vad som ska hända eller vilka som ska vara där. Information och en hjälpande hand gör allt lättare.
Om jag inte aktar mig så riskerar jag nog allvarlig social fobi och det är inte något jag vill drabbas av. Jag vill inte att det blir värre. Men ha tålamod med mig och vet att jag skyr inte undan av elakhet utan på grund av hjärnspökena.
Något att tänka på däremot är att det finns många andra som är blyga och en hel del som har social fobi. Tyvärr ser många dem som svikare (eftersom de oftast blir experter på att dölja sitt problem). Kanske man i stället borde fråga hur det är och stötta personen i stället? Tänk på det nästa gång en vän avbokar i sista stund för fjärde gången på raken.
MEN i lördags träffade jag en vän och i dag träffade jag en annan! Innan dess kan jag knappt minnas senast jag träffade någon för att bara umgås och inte på grund av ett möte av något slag eller något annat icke-vänskapsrelaterat.
DÄREMOT har jag lätt för att prata med folk på diverse forum om mina åsikter och tankar vilket nästan känns lite ironiskt.
Som vissa vet så skrev jag ett inlägg om social träning förra året som jag inte riktigt följt. Vissa situationer är enkla och andra är svårare att ta sig igenom. Det stora problemet är att inte veta vad som ska hända eller vilka som ska vara där. Information och en hjälpande hand gör allt lättare.
Om jag inte aktar mig så riskerar jag nog allvarlig social fobi och det är inte något jag vill drabbas av. Jag vill inte att det blir värre. Men ha tålamod med mig och vet att jag skyr inte undan av elakhet utan på grund av hjärnspökena.
Något att tänka på däremot är att det finns många andra som är blyga och en hel del som har social fobi. Tyvärr ser många dem som svikare (eftersom de oftast blir experter på att dölja sitt problem). Kanske man i stället borde fråga hur det är och stötta personen i stället? Tänk på det nästa gång en vän avbokar i sista stund för fjärde gången på raken.
torsdag 29 januari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)