Inlägg
Vid bordsänden hade vi en tallrik för de döda som vi tillsammans med guden och gudinnan bjöd till bords. Jag tackade också den gris som lagt sitt liv för att vi skulle kunna äta denna kväll. Sambon pratade lite också, vilket är ovanligt.
Jag har läst på en del ställen att det ska vara helt tyst men då vi bara är två kändes det lite corny så vi undvek just den "regeln" och pratade även om det blev lite lågmält.
När vi tackat alla för deras närvaro gjorde vi i ordning och gick där efter ut på gården med de dödas middag och ciderglas. Vår gård är som en liten park med labyrinter och så vidare så vi hittade ett litet avskilt ställe vid ett par buskar och träd.
Jag tackade andarna, Guden och Gudinnan. Minns inte riktigt vad jag sade dock så ursäkta den virriga förklaringen som kommer. När jag började tacka Gudinnan flög en fågel i trädet ovanför oss i väg, vilket gjorde att jag lade märke till Månen (som tidigare varit dold bakom ett tungt molntäcke) kikade fram snett bakom oss ovanför trädkronorna. Det kändes som att Hon log mot mig så jag gav Henne en slängkyss tillbaka och Hon försvann igen. När jag till sist innan vi gick tackade guden och att jag hoppas på kärt återseende så flög fågeln slutgiltigt i väg* och vi gick där ifrån in igen. Men det var en magisk stund ute i kylan.
* tror jag eller så var det två olika fåglar, men det verkade som att den första stannade i det trädet den andra flög ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar