tisdag 10 februari 2009

Yoga, tillfälle 3

I dag var jag i väg på kundaliniyoga igen. Jag skulle möta upp Jonatan vid Järntorget men han kom inte så 16.55 gick jag till lokalen. Väl där såg jag att min "vanliga" bra plats var upptagen så jag satte mig på en matta snett bakom.

I början var jag lite stressad och orolig att något hänt Jonatan eller att han väntade på mig men när vi hade andövning och någon snett bakom mig hostade som en galning så visste jag att jag inte behövde oroa mig så. Jag slappnade där efter av.

Vi hade stort fokus på våra ben under passet och vissa övningar kände jag inte alls något i navelchakrat medan i vissa kände jag verkligen hur alla magmusklerna spände sig. Funderade ett tag om jag gjorde fel eller inte. Till skillnad från andra gånger hade vi ingen musik i vissa vilopauser vilket var annorlunda, jag saknade det.

Denna gångens andövning var växelvis andning. Täpp för höger näsborre med tummen andas in/andas ut, täpp för vänster näsborre med lillfingret andas in/ut. På grund av nästäppa i vänster fick jag dock anstränga mig lite extra med djupandningen på den sidan.

Hittade lite information om det på kundaliniyoga.se:
Näsborrarna har kopplingar till det autonoma nervsystemet. Höger näsborre är kopplad till det sympatiska nervsystemet som ökar aktiviteten i kroppen. När du andas genom höger näsborre blir du varm och pigg och får nya krafter. Vänster näsborre är kopplad till det parasympatiska nervsystemet som har motsatt effekt och sänker aktiviteten i kroppen. När du andas genom vänster näsborre blir du sval, lugn och avspänd. På kvällen kan det vara en metod för att lättare kunna somna. Näsborrarna är också kopplade till hjärnans båda halvor, höger näsborre till vänster hjärnhalva och vänster näsborre till höger hjärnhalva. Det finns flera forskningsprojekt som styrker detta.

Meditationen var ny, kommer inte riktigt ihåg orden men vi skulle sitta med armbågarna mot kroppen och handflatorna rakt vinkel mot himlen. När vi sedan skulle i tysthet ta till oss mantrat kände jag en övervägning på att börja gråta tillsammans med lite underliggande glädje. Om hon låtit oss sitta så en stund till tror jag att en tår skulle trillat ned.

Inga kommentarer: