Krycka eller inte

Jag har aldrig haft någon kontakt med Gud förutom när jag var liten och försökte be om hjälp men då den aldrig kom i någon form så gav jag upp. Sedan assimilerade jag in Gudinnan i den kristna tron och sedan blev det väl lite som att assimilera in den kristna guden i wicca. Svårt att förklara. Jag har aldrig förstått det där om att se en gudomlighet som bestraffande och sträng beroende på hur jag lever mitt liv. Men visst har jag någon gång funderat på hur det skulle vara om det visade sig när jag dör att de kristna hade rätt.

Men många år var jag agnostiker och visste inte riktigt vilket håll jag skulle vända, vrida eller luta mig åt. Jag satte tilltro i mig själv och jag blev min egna gudinna. Det blev oförståeligt för mig att lägga mitt liv i någon annans händer, må de vara mänskliga eller gudomliga. Jag behövde inga kryckor.

Sedan gick jag in i väggen och jag började febrilt leta efter händer som ville ta hand om mitt liv. Jag fick dem men nu ska jag försöka bygga upp mig själv igen så att jag kan gå utan kryckor igen och utan att hålla någon krampaktigt i handen. Jag vill hålla i handen av kärlek, inte av rädsla.

Annars i allmänhet är jag väl inte rädd då jag tror att det man själv väljer att tro på är rätt väg för en själv. Senast i dag hjälpte jag en nykristen, med ett problem, att bli lite mer tillfreds med sig själv. Jag är inte så inrotad i att det är rätt eller det är fel, bara man mår bra och känner sig trygg i det man valt.