En tand för en tand?

Jag har aldrig förstått mig på viljan att döda någon på grund av hämnd. Främst förstår jag mig inte på detta då det görs av staten i exempelvis en elektrisk stol. Två fel blir inte ett rätt och om man ska gå efter den gamla parollen 'En tand för en tand' kommer dödandet aldrig sluta.

Ett exempel utifrån den parollen är att jag får en familjemedlem dödad, dödar mördaren tillbaka, denne har en släkting som dödar mig och jag har en släkting som dödar denne som sedan i sin tur har... Det finns inget slut.

Jag tycker hellre att ett straff ska vara något som gör att den bestraffade har tid att fundera på vad den gjort eller få hjälp på något vis om den bestraffade är psykiskt sjuk.

Efter andra världskriget jagades officerare ur SS upp för att ställas till rätta, i många fall var straffet döden. Bland annat Höss som var kommendant på Auschwitz mötte döden. De byggde till och med en galge för hans skull mitt i Auschwitz där han 1947 hängdes - 1 liv mot 1 miljon liv. Jag anser det vara ett för mycket.

Lika utstuderat som förintelsen mot judarna var dödandet av 1 tysk kommendant. Enda skillnaden mellan de två händelserna är att sistnämnda var hämnd riktat mot en person utav domare som skulle hålla de mänskliga rättigheterna i handen. Hans liv kommer inte ge de som överlevde upprättelse, det kommer inte heller låta de döda komma tillbaka och det gör det inte mer okej.

Tro inte fel om mig nu, det han gjorde var fel och ohumant men att behandla honom likadant tillbaka är inte rätt och kommer inte göra hans fel mer rätt heller. Han kunde lika hållet fått straffet livstids fängelse. Det vore att vara mer rättvis och human än vad soldaterna har varit mot sina fångar. I stället sänkte domarna sig till SS egen nivå.

I samma dokumentär som jag fick veta ovanstående fick jag också veta att cirka 8 000 soldater arbetade någon gång vid Auschwitz och endast 1 000 stycken av dessa har man fått tag på. Det kan tyckas orättvist att många av dem har fått undgå straff och det är det också, men att jaga dem och sedan döda dem är mer orättvist i mina ögon.

Judiska Brigaden var ett förband som fick sin information ifrån Motståndsrörelsen. Utifrån den informationen letade de upp före detta officerare, tog med dem ut i skogen och ströp dem. Ingen rättegång och ingen ånger.

De fick endast tag på en handfull officerare men i stället för att låta dem ta sitt straff så tog de ut sin hämnd på ett lika ohumant och ångerlöst sätt som dessa ska ha behandlat fångarna i lägren. Genom att göra så visade de sig inte bättre utan nästan sämre då de sjönk till en mördarapparats nivå. Alla kan vi vara lika ohumana och orättvisa med rätt ingredienser; grupptryck, lojalitet, hat, (stark) ledare och mål - bara det ges möjlighet.

Ett liv är trots allt inget plåster på såren utan bara sår hos andra. Men lika lite som officerare i SS tänkte på detta tänkte Judiska Brigaden på familj, släkt och vänner till officerare som de dödade i tystnad - precis som tystnaden mördat miljontals fångar.

En tand för en tand kan aldrig ge dig din tand tillbaka.