Vägledare

Jag tror att det jag mest saknar och som får mig att tappa vägen ibland är att jag inte har en vägledare eller ens någon som jag verkligen kan prata wicca med. Visst jag känner två som typ slagit in på den vägen också men jag vill ha någon att verkligen sitta och snacka formler, tankar, ritualer, etc. med.

Kanske är det ensamheten och mitt klara vakna jag som gör att det just nu känns motigt. Jag vet inte, eller så är det alltihop som blir en sörja av kaos. Vore bra om både jag och tankarna kunde stanna - sluta virvla för en stund.

Känns som om jag personligen faller och skjuts upp, snurrar och stannar. Det hjälper inte när jag försöker hitta vägen i snårskogen av religion. Eller så är jag helt enkelt bara en av de alla andra ateisterna som förklarar allt vetenskapen. Men brukar inte vetenskapen också säga att allt inte går att förklaras med endast vetenskap? Irrigt.

Tankarna trängs för mycket inuti, det får inte plats nu igen. Scheisst.