Tankar om att tillmötesgå matpreferenser

Jag vet inte om det stämmer men det känns som att min generation är bättre på det här med att möta folks matpreferenser och allergier när det vankas middagsbjudningar. Hade i dag ett samtal med min pappa om att skicka över en lista på vad jag kan och inte kan äta, samt vilka märken av t.ex. glögg osv. som är veganskt och hans reaktion var liksom "Ja men du ska ju bara vara här så kort..." medan jag tyckte att om de köpte de veganska versionerna av sådant som vi alla kan äta av så kan jag äta det också i stället för att titta på när alla andra äter/dricker - han tyckte tillslut att jaja skicka över en lista så får vi se.

När jag bjudit folk på mat så har jag frågat efter allergier, vad folk inte äter osv. (även om det är en viss grönsak för att de inte klarar av smaken) för att kunna göra en middag som tilltalar alla och som alla kan äta. Jag tänker att om jag utgår ifrån att någon inte äter/dricker mjölkprodukter så får ALLA mat utan det, i stället för att göra något extra åt den personen - gör ju mitt liv lättare. Man behöver inte göra det svårare än det är, men det är att visa respekt när man försöker tillmötesgå folk.

För några år sedan dog min ingifta faster och det skulle bli begravning. Det skulle bjussas på mat och i en ruta kunde man skriva allergier och så vidare. Jag sade till pappa att han skulle skriva hasselnötter, äpplen, laktosintolerans samt att jag var vegetarian. Min pappas reaktion var att man kan ju inte tillmötesgå allas krav men efter en del tjafs skrev han in allt jag ville och trodde inte alls att de skulle gå mig till mötes (inte ens på allergierna!).

Så kom dagen och vi satte oss ned för att äta, de fick något köttigt som de fick gå fram att ta tillsammans med en potatisgratäng. Jag var osäker på om jag ens skulle få något. Men så kom köket ut med fyllda paprikor till mig, riktigt goda. En stund senare kom en person från köket till mig igen och berättade att jag också kunde äta av potatisgratängen då den var laktosfri. Min pappa var överraskad.

Min farmor satt bredvid mig och någon vid det andra bordet (vi var två långbord) frågade om min mat och farmor svarar att jag är vegetarian och personen som är 70+ svarar "Vegetarian jaha" och några andra nickar också som om det vore hur naturligt som helst. Kändes väldigt bra då kan jag säga.

Oftast dock när jag haft med äldre generationer att göra har det känts som att "varför ska vi tillmötesgå dig?" medan de yngre alltid varit noga med att kolla så att alla kan äta det som bjuds. Kanske inbillning från min sida eller beroende på ens kretsar man umgås i men om det är så, så känns det hoppfullt för framtiden.