Öppenhet om sin tro

Jag har funderat en del av och till på det här med att vara öppen med sin tro. Själv är jag inte det, min mamma vet om att jag inte delar hennes kristna tro, pappa bryr sig inte det minsta religion och vi har inte diskuterat om jag ens tror och med vänner diskuterar jag religion som fenomen men inte vad jag själv tror på.

Jag har vänner som öppna om sin religion, men oftast är de kristna eller muslimer. De vänner som har avvikande tro, som inte tillhör en av de fem stora säger ingenting. Jag vet t.ex. när det är kristna och muslimska högtider* för mitt fb-flöde överröses med inlägg om det.

Ibland skulle jag också vilja vara lika öppen om min tro men jag är rädd att speciellt mina kristna vänner inte skulle förstå och skulle ta avstånd från mig. I stället brukar jag lite enkelt säga "Glad höstdagjämning" om Mabon då det är mer neutralt men ändå inte helt konstigt då det ändå är lite speciell dag som är markerad i almenackor.

När jag pratar om religion och öppenhet så säger alltid mina vänner att det ska vara självklart att alla ska få vara öppna med sin tro och accepteras men jag har ofta sett motsatsen när någon, som inte tillhör en stor religion, är det. Varför ska ens tro bara accepteras om tillräckligt många delar den?

Jag är därför tyst om min tro. När det är högtid firar jag utan dunder och brak på sociala media som de runt om mig gör på sina högtider. Jag går under radarn. Det enda mina vänner vet är att jag inte är kristen, som verkar vara vad folk antar att jag är, det är ingen som frågat om jag är muslim eller jude till exempel utan det är alltid kristendomen jag får säga att jag inte tror på och då förutsätter de flesta att jag helt enkelt är ateist. Jag säger ingenting och ingen frågar något mer.

Hur gör du med din tro? Är du öppen?


*Jag väljer dessa religioner då det är majoritet bland mina troende vänner och som därför märks mest.