torsdag 19 januari 2012

Mitt halsband

Sedan 2008-2009 har jag en silvrig pentakel i ett silverhalsband runt halsen. Första och enda gången jag tog av den var i november förra året för en ansiktbehandling. Alldeles nyss när jag skulle sätta på mig mina arbetskläder så råkade jag dra i halskedjan och det gick av. Symboliken exploderade.

Jag har det senaste året tappat mitt fotfäste som pagan, jag firar inte högtiderna som jag ska och mitt altare glömdes av efter Ostara förra året och stoltserar med en gul (mycket vacker) duk. Det som verkligen grabbade tag i mig var att halsbandet gick sönder när jag tog på mig arbetskläderna. Mitt jobb, som är för en vän, ger mig pengar och fattig och arbetslös som jag är betydde pengarna mycket och jag tänkte inte på att det jobb jag utför kan skada andra människor.

And ye harme none, do what ye will.
Jag stod där framför spegeln med kläderna på och mitt halsband bakom mig på byrån och tittade. Jag klarade det inte. Jag tog av mig arbetskläderna igen. Känslorna rusar i mig och jag dras mellan att känna lättnad över att inte ha på mig halsbandet med att känna mig naken och panikslagen samtidigt som jag velar mellan hur jag ska göra med jobbet.

Detta är ett tungt inlägg för mig att skriva. Jag känner mig nästan agnostisk igen, som om jag tappade Gudinnan och Guden sekunden halsbandet gick itu. Något försvann samtidigt som jag har dåligt samvete för mitt arbete. Försökte de säga mig någonting?

Jag har mycket att fundera igenom.

1 kommentar:

Angelika "BlueRain" sa...

Det är oerhört jobbigt när sådant händer, det tycks som om världen rämnar under fötterna på en och det känns som att man inte har något val än att fortsätta som man gjort ett tag, för att det är enda sättet att leva. Det är svårt att minnas att vi faktiskt alltid har ett val.

Finns någon chans för dig att ta lite semester? Känns som du skulle behöva vara bara i dig själv ett tag, tänka och känna efter utan krav.
Du ska inte behöva göra något av tvång, vare sig det handlar om arbete eller religion. För att verkligen kunna ge av dig själv, måste du vilja det och bli glad och tillfreds av det.

Jag hoppas jag inte ger dåliga råd eller nåt nu, men hoppas du kommer till klarhet med vad du vill och känner att du behöver göra.

Styrkekramar i massor!