Inlägg
Egmont kärnan har nu kommit ut med två nya tidningar för barn. Det kunde vara bra där om det inte vore för vad de innehåller och hur de riktas. Tjej-tidningen Emma pitchas med orden: ”sprallig, aktiverande, kul tidning för flickor i åldern 6-9 år. Den är pysslig och tjejig med fokus på kreativitet och kunskap på ett charmigt och glatt sätt.”
medan pojk-tidningen Goal Junior pitchas såhär: ”cool fotbollstidning för killar i åldern 6 till 10 år. Tidningen presenterar mängder med spännande fakta och bilder om superstjärnorna och deras lag på ett fräckt och explosivt sätt, som garanterat tilltalar yngre fotbollstokiga killar.”
Två tidningar som riktar sig till två skilda kön även om Egmont säger att alla får läsa dem. Jag kan inte säga att de ger det intrycket.
cool, spännande fakta och bilder om superstjärnorna [...] på ett fräckt och explosivt sätt, fotbollstokiga killar
versus
sprallig, pysslig och tjejig [...] fokus på kreativitet och kunskap på ett charmigt och glatt sätt.
Redan där sätter vi en stereotyp på hur bägge könen ska vara och inte hur de kanske är. Varför är till exempel inte Goal Junior killig (grabbig) eftersom Emma är tjejig? Och varför "på ett charmigt och glatt sätt"? Det får mig att tänka på indoktrinerade robotar med ett stort leende eller nickedockor. Varför måste tjejer alltid peppas till att vara små rara tysta solsken medan pojkar får vara busiga och stolliga? Det går inte ihop för mig och än mindre kan jag förstå att man tar med Eric Saade och riktar det som för äldre tjejer, alltså som "söta Eric Saade" när jag inte ser detsamma i den andra tidningen, till exempel "söta Marie Serneholt". Likaså verkar det på utsidan som att tjej-tidningen är mer varierad (som en vanlig tjej-tidning så som Frida) än den fotbollsinriktade pojk-tidningen (nisch-tidning), det valet förstår jag inte heller.
De säger att de utgår från målgruppen, ja, men målgruppen har ju redan blivit indoktrinerade redan på dagis med att Lisa har en söt tröja och Johan har en cool tröja. Dock vill jag passa på att hylla min gamla tidningskompis: KP (Kamratposten), den riktade sig till båda könen på ett lyckat och neutralt sätt utan att utesluta någon. Varför har KP försvunnit ifrån debatten? KP är Sveriges största tidning för barn och det om något borde ju säga de på Egmont något (fast å andra sidan, den kommer ju från ett rivaliserande förlag).
Det känns som att vi står och trampar i två läger i Sverige, det ena är 1. låt alla vara som de vill och 2. tjejer ska vara tjejer och killar ska vara killar. Inte för så länge sedan drogs det upp diskussioner kring barnkläder och att de inte behöver vara könsstereotypiska eller delas upp i affären. Sverige drar åt två olika håll. Barnen ska vara mångfacetterade medan oss äldre ska gå i böljande blommiga feminina klänningar medan männen ska ha snygg rock och skjorta. Missförstå mig inte, jag tycker om att klä mig feminint ibland med söta klänningar men jag tycker också om att gå runt i mysbyxor och en t-shirt. Det sägs att kläderna gör personen, men lika sant är det att miljön gör personen.
När jag pluggade en kurs för något år sedan så var det en man som kom och pratade om just könsroller. Han tog upp det där om att vi använder olika ord för pojkar och flickor. Pojkar är coola, fräcka, starka medan flickor är duktiga, söta, fina. Redan i våra ord sätter vi vår prägel på könen. Tyvärr kommer jag inte ihåg resten av det han sade, men anteckningarna ligger och samlar damm någonstans. Dessa saker kommer från vänner till föräldrarna, tidningar, förskolelärare, dagislärare, lärare i allmänhet, läkare, media, filmer och framförallt föräldrarna själva.
Jag själv reagerade till exempel när jag såg en reklam om filmen Tingeling där hon kikar på sin rumpa på en spegelyta på ett rundat föremål (klocka?) vilket gjorde den större och hon reagerar med att tycka att hon har en stor och tjock rumpa. Kul grej men inte lika kul när man ser denna smala Tingeling titta in i en spegel och se detsamma som tjejer i alla åldrar världen över ser varje dag på grund av sin anorexi och bulimi. För mig kändes det som att fel signaler skickas när en smal älva tycker att hon ser tjock ut - även om det är på skoj.
Vi måste börja fundera på hur vårt samhälle ska se ut och vad vi vill lära ut till våra barn. Med anledning vad jag skrivit ovan har jag valt att skriva på uppropet som flera kända personer skrivit på >> här <<
3 kommentarer:
Håller helt med dig om allt du säger!
Kommer själv ihåg en sak från en utbildning jag gick: om en pojke gråter är han arg, om en flicka gråter är hon rädd. Trams!
Så glad att min farmor ordnade KP-medlemsskap åt mig när jag var liten, det var en bra tidning!
Har märkt en sak som ofta händer nu när jag är mamma åt en son: alla frågar om han är en flicka. Förmodligen för att han har lite längre hår och dessutom bär kläder som innehåller färger! Färg är tydligen också något som ska vara olika för pojkar och flickor ...
Det är ett väldigt spännande ämne det här med könsstereotypier. En vän till mig har en dotter och en son och när dottern växer ur sina rosa kläder får sonen ärva dem. Detta ses som någonting jättekonstigt från andra föräldrar för varför ska killen ha rosa? Han är väll ingen tjej? Han kommer ju bli mobbad! Men frågan är vilka det är som skapar samhället där en pojke i rosa blir mobbad... är det vi "allvetande" vuxna eller är det de fördomsfria barnen? Det är ju vi (nu är inte jag förälder men jag är vuxen) som sätter regler som barnen sen rättar sig efter, så varför ska vi envisas med att sätta pojkar och flickor i olika fack när de egentligen bara är individer?
BlueRain: Jag känner igen det där jag också från den utbildningen jag gick.
Och det där med barn och kön, usch. Själv försöker jag vara neutral tills att jag vet namnet på barnet även om jag insett att det är lite mer knivigt än till exempel med djur där man kort och gott kan fråga "vad heter din hund?". Jag tycker det är helt okej med färg och längre hår på pojke. Dock det som gör mig sur är att grönt har blivit en pojkfärg nu. Många gånger när man ser något för pojkar och flickor så har de särdelat det genom att ha det rosa och grönt. Om man ska hålla sig till stereotyper så ska det banne mig vara blått och rosa eller ingen skillnad alls.
Miiiin: De första åren har de ju ingen koll alls och det är ju samhället och de regler som finns där som sätter begränsningarna. Jag tycker det är helt okej att en pojke har rosa, själv avskyr jag färgen så mina barn kommer inte iklädas rosa.
Skicka en kommentar