En del av problemet ligger väl i att jag känner mig osäker på själv högtiden. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till Gudens bortgång - när den ska ske. Därmed blir det svårt att fira vissa aspekter. Visst, jag kan fortfarande fira tacksägelsedelen men den liksom glömdes bort. Jag gav Mabon några tysta tankar när jag åt äppelkaka med vaniljsås och det var det. Mitt dåliga samvete lurar i skuggorna.
I morgon ska jag försöka ge mig själv en stund, kanske lite meditation på spikmattan till och med. Usch, jag som innan såg fram emot Mabon :(

1 kommentar:
Är inte varje dag en dag värd att fira? :O
Skicka en kommentar