Svenska högtidsnamn - bu eller bä?

På forumet jag ofta hänger i så diskuteras det just nu om svenska namn på de 8 högtiderna man som pagan/wiccan firar (vet ej hur det är inom de olika paganska inriktningarna dock). En kort resumé av högtiderna:
Yule - Vintersolståndet
Imbolc - Ljuset kommer tillbaka (feb)
Ostara - Vårdagjämningen
Beltaine - 30 apr/1 maj
Litha - Sommarsolståndet
Lugnassadh/Lammas - Första skörden (aug)
Mabon - Höstdagjämningen
Samhain - De dödas dag

Då de i grunden är keltiska så blir en del namn gärna utan koppling om man lever i Sverige utan keltisk inriktning på sin tro, vilket inkluderar mig och många andra troende. Har du något förslag eller verkar namnen bra som de är? Jag själv började fundera på namn och kom fram till två som jag tyckte om:
Midvinterafton (Yule)
Alla själars dag (Samhain)

Den första känns som ett bra alternativ till Julafton som firas där i krokarna också, det låter riktigt kallt och vintrigt men samtidigt mysigt och varmt. Utav att bara läsa Midvinterafton får jag asscociationer till pepparkaksbak, yuleklappar, slädar, snöflingor, klädda granar, yulemat och varm choklad framför en väldoftande brasa.

Alla Själars Dag där emot är mycket krångligare att tänka och diskutera kring. Till viss del tror jag på reinkarnation men även på Sommarlandet (tänk himlen fast alla är välkomna till festen) vilket får tankarna att krocka i och med en dag för de döda för det låter så slutgiltigt - dött är dött.

Tanken jag till en början hade bakom namnet Alla Själars Dag var att i stället för att hedra en aspekt (person/liv) av en själ som gått vidare så hedrar man hela själen och dess utveckling. Det är som Gudinnan och Guden, en del tillber olika aspekter (Freja, Diana, Apollo, Ganesha) och en del (som jag*) tillber dem som de är.

Fast, sedan började jag fundera på om det bara blir krångligt att tänka så... jag har exempelvis fortfarande svårt att tänka mig att min mormor (som jag aldrig träffat) har reinkarnerats**. Det ger mig trygghet att veta att jag kan prata med min mormor (yes nu låter jag verkligen knäpp) vilket gör det svårt att tänka mig henne som en själ som reinkarnerats för att lära sig tills att hen blir fullärd.

Just döden och dess speciella hedersdag är ett ämne jag får återkomma till känner jag innan jag spikar både tankar och namn i någon sten. Jag har funderat alldeles för lite vad döden och dess konsekvenser innebär för mig, jag är inte avog mot reinkarnation eller att vi hamnar någonstans efter döden men jag känner inte heller att jag kan stå för mina åsikter i frågan heller.


* Även om just jag har en fallenhet att se tillbe dem som Sol/Måne och Himmel/Jord
** Just vid sådana tillfällen har jag svårt för reinkarnation och allt vad det innebär