Revolutionärt!

I dag, egentligen alldeles nyss, när jag duschade fick jag en käftsmäll av en tanke. En så kallad a-ha-upplevelse (inte bandet). På forumet diskuteras det om kvinnligt och manligt. Jag har väl inte direkt lagt mig i den diskussionen men i alla fall följt den och tagit till mig deras tankar och idéer.

Bland annat diskuteras det om att många instinktivt kopplar det kvinnliga till svagt men att det egentligen är fel att se det så. Kvinnligt och manligt är egentligen två motpoler i varsin vågskål, precis som ying och yang eller mörker och ljus. Båda behövs för jämn balans.

Gudinnan brukar kopplas till mörker och Guden med ljus, vilket passar deras symboler Måne och Sol men många ser Gudinnans mörker som något negativt. Och så slog det mig; varför då? Mörker är alltid där först och ljuset kommer där efter, ungefär som när vi ligger i mammas mörka mage och där efter kommer ut i ljuset; två olika skeenden men lika mycket viktiga för att vi ska kunna existera.

När jag sedan fortsatte vandra på upptäckarstigen så kopplade jag även ihop det med en paganistisk version av en skapelsemyt jag läste här om dagen i Circle round. Men mer om det i ett annat inlägg.

Där efter insåg jag något som störde mig främst när jag börjat gå den paganistiska vägen. På senare tid har jag inte ägnat det en tanke förrän nu. Tidigare har jag inte riktigt velat försonas med tanken att Guden förknippas med guld och Gudinnan med silver, för mig är guld vackrare (bland annat för att jag passar bättre i det) och det är generellt "bättre" med guld än silver vilket kan ses i olika slags tävlingar.

Silver brukar i folks ögon vara "sämre" och jag ville att Gudinnan skulle ha det bästa av allt, inte komma tvåa. Men så insåg jag i dag sambandet; silver är som ett substitut för Måne och guld är detsamma för Sol. När jag ser det nedskrivet med egna ord känns det nästan pinsamt att jag inte insett det förrän nu, speciellt då jag sedan en tid pratat om att köpa en guld- och silverkedja till mitt pentagramsmycke.

Nu i efterhand känns det riktigt skönt trots att jag känner mig lite korkad för att jag inte sett det uppenbara! Jag som alltid brukar sätta stolthet i att jag inte bara ser ytan... ibland är det bra att få en smäll på käften. I alla fall om det får en att se klart.