En halvtimmes mys i soffan

Jag har haft Ellies (min hamster) lekbur precis bredvid soffan de senaste dagarna, det är så lätt att plocka upp henne på lediga stunder då. Oftast brukar hon springa runt på mig som en galning, speciellt trava runt eller sitta på mina axlar som en hamstegoja.

För lite mer än en halvtimme sedan plockade jag upp en brunstig Ellie och höll henne under frambenen. Hon var alldeles still så jag passade på att lägga hennes bakre del på min mage och klappa henne på huvudet. Snart där efter slappnade hon av såpass i benen och blundade att jag nästan blev rädd att hon hade dött. Som tur var hade hon inte gjort det, jag kunde se hur nosen rynkade ibland och hur magen nästan osynligt guppade upp och ned med andetagen.

Efter kanske tjugo minuter vaknade hon till men jag fick henne att slappna av ett tag till vilket är ovanligt, första gången någonsin faktiskt. Nu när hon är brunstig brukar hon spänna hela kroppen bara man rör vid henne så då är det ännu värre att få henne avslappnad.

Jag låg och myste med Ellie i allt som allt en halvtimme tills hon började bli mer rörlig igen. Jag testade att sätta henne på alla fyra vid mina bröst och då spände hon hela kroppen igen. Jag klappade på henne en stund till eftersom hon var still och bara det är som en skänk från Moder Jord. Men jag satte sedan ned henne i buren så att hon kunde få slappna av och vara för sig själv en stund utan mig.

Nu i efterhand kan jag säga att det är den bästa stunden jag och Ellie haft sedan jag fick henne i September förra året då hon var en månad gammal. På snart sju månader så tror jag inte att vi någonsin har fått så bra kontakt som nyss. Det var nästan magiskt. Hjärtat fylldes till brädden av kärlek för den lilla krabaten och jag kunde känna det i hela kroppen.

Ibland är det de små alldagliga stunderna som är guld i tillvaron. Jag önskar bara att Jonatan var här och såg det hela. Jag är inte säker på att det kommer hända igen tyvärr. Men jag får hoppas på det bästa.