Stötta varandra i stället för att dömma

Som många av mina vänner vet så har jag de senaste åren blivit en väldigt tillbakadragen person från att tidigare haft igång msn 24/7 till att aldrig vara där, från att söka upp folk att prata med på communityn till att knappt svara på gästboksinlägg, likaså har lekstunder med vänner nästan helt försvunnit.

MEN i lördags träffade jag en vän och i dag träffade jag en annan! Innan dess kan jag knappt minnas senast jag träffade någon för att bara umgås och inte på grund av ett möte av något slag eller något annat icke-vänskapsrelaterat.

DÄREMOT har jag lätt för att prata med folk på diverse forum om mina åsikter och tankar vilket nästan känns lite ironiskt.

Som vissa vet så skrev jag ett inlägg om social träning förra året som jag inte riktigt följt. Vissa situationer är enkla och andra är svårare att ta sig igenom. Det stora problemet är att inte veta vad som ska hända eller vilka som ska vara där. Information och en hjälpande hand gör allt lättare.

Om jag inte aktar mig så riskerar jag nog allvarlig social fobi och det är inte något jag vill drabbas av. Jag vill inte att det blir värre. Men ha tålamod med mig och vet att jag skyr inte undan av elakhet utan på grund av hjärnspökena.

Något att tänka på däremot är att det finns många andra som är blyga och en hel del som har social fobi. Tyvärr ser många dem som svikare (eftersom de oftast blir experter på att dölja sitt problem). Kanske man i stället borde fråga hur det är och stötta personen i stället? Tänk på det nästa gång en vän avbokar i sista stund för fjärde gången på raken.