Hopkok av tankar

Det värsta med att råplugga är inte att ens sociala liv [läs: liv] försvinner utan att när ens tankar är någon annanstans tar allting antingen lång tid eller så får man inte in informationen ordentligt, inget av det är bra.

Mina tankar är någon annanstans samtidigt som jag ska lära mig CSS. Kombinationen kunde ha varit mer lyckad och det känns som om hur jag än gör snirklar tankarna tillbaka och jag läser med ögonen men inte med hjärnan.

Jag kan knappt förstå hur man fick in information när man gick på högstadiet och tankarna virvlade runt kläder, pojkar, betyg, föräldrar, vänner och allt annat mellan himmel och jord. Nästan helt otroligt att man fick något gjort. Speciellt då man var kär och större delen av tankesfären gick till att dagdrömma om denna person och tillfällen man sett denne, vad den sade till en då och hur denne såg ut.

Om man utgår från det får man ju nästan ge högstadieelever en applåd för att de lyckas få godkänt på ett prov samtidigt som de ska tänka på allting annat förutom vad X blir.

Problemet är att tankarna aldrig försvinner. De blir bara mindre markanta med åren och man lär sig att fokusera på det man gör i stället för krimskramset som pockar på i bakgrunden. Med träning kommer färdighet. Tyvärr har jag inte behövt använda min färdighet på länge och behöver därför träna upp den igen. Och jag som avskyr träning.