Olustigt.

Det känns olustigt när jag kikar igenom mailen på poeter.se för jag hittar henne inte. Flickan jag inte ens minns namnet på längre men som jag skrev till i morse. Hon skrev sitt självmordsbrev under Bara ord.

Just då visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Mitt svar var att om hon inte upplevt bättre tider hur ska hon då kunna veta att de inte finns. Jag skrev också att jag en gång i tiden bestämde mig för att om jag inte kan leva för mig så kan jag leva för någon annan tills jag hittat mitt mål - de bättre tiderna.

Hon svarade senare på dagen. Jag minns inte riktigt vad hon sade. Det etsade inte fast tillräckligt men jag vet känslan jag hade då; att jag ville att hon skulle tänka om.

När jag senare gick in igen så visade min mail att jag hade tre olästa. Två visste jag om sedan tidigare men det tredje kunde jag inte finna, inte för att jag letade något vidare seriöst efter det. Jag trodde det var en bugg.

Nu när jag gick in igen visade mailen på två olästa som vanligt. Allt var normalt igen. Men det var då jag såg att hon inte fanns där i min inkorg och inte heller i min utkorg. Hon hade raderat sitt konto och sig själv som hon sade i brevet i morse vid fem.

Var det kanske hennes mail som inte riktigt kom fram till mig? Var det något jag skulle läsa där, som förklarade något, som beskrev något, som berättade vem hon var. Något som skulle etsa fast henne i mitt minne. Jag tror inte ens att jag minns hennes bild rätt.

Kanske berätta något som skulle få mig att minnas henne som mer än flickan som berättade att hon ska radera sig själv. Flickan som inte upplevt bättre tider. Så att hon kunde fått betyda mer än en i mängden.