Dop? Nej, tack.

Jag citerar en artikel nedan men den går så klart att läsa på DN:s hemsida också för den som känner att det är bättre. Mina kommentarer finns efter citatet.

Fråga: Vi har just fått barn och har hamnat i en situation vi inte riktigt vet hur vi ska hantera. Våra respektive släkter förväntar sig att få gå på dop och bli bjudna på dopkalas. De har frågat efter när det blir och liknande. Problemet är att vi inte vill döpa vårt barn in i någon tro alls, utan känner att barnet själv ska få välja/känna in vad det tror på, den dagen det är vuxet/stort nog för detta. Vi har själva, båda två, valt att lämna kyrkan eftersom vi inte är troende.

Vi har haft tankar på att bjuda till någon form av namngivningskalas istället, så att det iallafall blir en ”tillställning” kring barnet. Vi tänker att det blir lättare att komma undan med icke-dops-planerna också då. Men, då vi själva aldrig varit på någon sådan undrar vi lite kring hur en sådan kan gå till. Har du några bra tips och idéer?

Svar: Släkten ska inte styra hur ni vill göra med namngivning av ert barn. Och det verkar besvärligt med släkt som förväntar sig att ni ska ställa till kalas för deras skull - så blir det ju i praktiken eftersom ni som föräldrar inte har tänkt er detta.

Man behöver inte döpa sitt barn, har man som förälder lämnat kyrkan vore det dessutom fel eftersom dopet är just att ta in barnet i kristenheten.
Ett namngivningskalas ersätter ett dop. Visst finns en tradition i att hälsa ett barn välkommet till världen. Det kan man göra med endast de allra närmaste, föräldrar och syskon kanske, eller om man som förälder vill fira med flera inbjudna gäster.

Släkt och vänner kan då bjudas ungefär så här ”välkommen till välkomstceremoni för vår (dotter/son eller barnets namn) med kaffe och tårta lördagen den xx kl 14 i vårt hem, adress xxxx”.

När gästerna har samlats och kanske fått ett glas med mousserande vin i handen bär ni föräldrar eller någon av barnets mor- eller farföräldrar in barnet varvid du eller barnets far eller ni båda säger något åt det här hållet ”vi hälsar xxx (barnets namn) välkommen till oss och världen och önskar dig ett långt, fredligt och gott liv, och för detta skålar vi nu alla”.

Om det passar kan ni föräldrar eller någon närstående läsa en fin text, det finns många vackra dikter eller prosastycken som ni kan få hjälp med att ta fram på närmsta bibliotek. Ett kort musikstycke kan också passa, på skivspelaren, ellrr om någon ni känner kan spela flöjt eller fiol kanske.
Och sedan bjuder ni på det ni har tänkt er, kanske kaffe och tårta, eller några små smörgåsar till vinet som gästerna har.
Presenterna till barnet kan ni packa upp tillsammans.

Lätt att jag tänker göra så när jag får barn. Inget dop här inte även om fadern skulle vara kristen. För det första är det inte ens en namngivningsceremoni utan något som slänger in barnet bland kristna gamar och man ska då se till att det får en kristen uppfostran. Jag tänker för det första inte ge min unge/ungar sådan ensidig uppfostran när de växer upp. De ska få veta att det finns religioner och vad de går ut på. Mina barn ska bli liberaler.

Om de så skulle komma när de är 15 år och säga att de vill bli satanister så är det deras val likaså om de skulle vilja konfirmera sig (men då ska det vara av rätt orsak inte på grund av presenter). De är egna individer och ska inte tvingas in i ett fack som de själva inte valt.