I natt var det månförmörkelse vilket jag hade glömt av tills jag blev påmind vid nio-tiden på svenska wicca. Snart där efter gick jag och Jonatan ut för att se på händelsen.
Först såg vi inte ens månen utan fick gå i väg till ikeas parkering och på vägen dit hittade vi henne och kunde se att hon började förmörkas.
Efter att ha köpt varm choklad på OK Q8 så var det en timme kvar tills 23-tiden då det skulle vara 80 % och därmed så långt som förmörkelsen skulle gå här i Sverige. Vi stod i en kundvagnsfålla på ikea-parkeringen och följde månförmörkelsen resten av tiden.
Det var riktigt vackert. Månen gör mig glad, hon har alltid varit en del av mitt liv, påverkat mig. När jag var yngre sade jag alltid god natt innan jag drog ned persiennerna och nu när jag är äldre letar jag efter henne på himlavalvet för att säga hej.
Det var tur att molnen höll sig undan tillräckligt att vi hann se månförmörkelsen. Ett tag innan och efter det uppnått max så skymtade molnen förbi för att sedan försvinna igen. Likaså moppebarnen.
söndag 17 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar