Höst

När jag började på det här inlägget, alltså kom på rubriken, så ville jag först skriva Herr Höst där efter Herr och Fru Höst. Jag insåg rätt snabbt att jag var könssterotypisk och ett barn av min tid på ett negativt sätt. Där efter tänkte jag skriva Herr och Herr, Fru och Fru samt Herr och Fru Höst men nöjde mig tillslut med ordet Höst.

Att det ska ligga så mycket bakom en rubrik är nästan löjligt, speciellt när min hjärna tickade vidare och gnällde om att varför måste just Herr stå före Fru? Alltihop blev ett enda virrvarr bara för att jag ville skriva om en upplevelse eller rättare sagt en känsla som jag hade ungefär i början av denna vecka. Fånigt, eller hur?

--
Det jag tänkte skriva om var att nu har Höst dragit över Skåne. Redan i måndags kunde jag känna undertonerna av höstlukten i luften och i vindarna. Jag vände mig då till min sambo och sade att hösten är här. Han nickade. I dag vaknade jag upp av att det kom kylig luft ifrån det öppna fönstret i sovrummet som har hållits öppet igenom hela värmeböljan. Jag hade rätt, Höst är här. Jag kan inte låta bli att le lite grann.

Jag har alltid dessa fåniga tankar om hur hösten ska vara, ungefär som en romantisk film som utspelar sig i New York City. Jag går runt i basker, snygg matchande vinterjacka, härliga stickade tröjor och strumpbyxor med någon chic kjol och väl sittande stövlar. Jag sitter på ett café och dricker varm choklad med vänner. Jag går i parken medan löven faller ned och träden ändrar till sprakande färger. Än har inte dessa romantiska drömmar om hösten infriat sig. På ett sätt känns det som att jag alltid missar hösten, som att den kommer medan jag är fullt uppe i allting annat; pluggar, och försvinner innan jag hunnit titta upp igen.

Men vad den här hösten än har i sitt sköte så är den här nu, hur varmt det än blir igen och jag ser fram emot att använda mina farmorskängor.

Hur känner du? Känner du hösten?