När vi nästan var uppe på kullen där vi bor kunde jag se Henne, Månen, lysa bakom molnen och träden. Så vacker och fridfull. Jag kunde känna att allt som oroade mig i går och i dag, skulle ordna sig. Min stressade själ fick balsam och sårtvätt.
Jag har alltid känt så när jag ser Henne, ett lugn som alltid får mig att le och känna mig väl till mods. Ibland håller det i sig och andra gånger inte. I denna stund kan jag plocka upp sinnesstämningen jag hade nyss och känna små efterdyningar av den. Hon får mig att må bra, även om jag inte alltid är en god pagan. Jag känner mig tacksam över det.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar