söndag 31 maj 2009

Tråkigt väder och Vackert väder

Som de flesta vet så har de flesta ord en (eller flera) motsats(er) men i vardagligt språk stämmer det inte alltid. Jag var och hälsade på min mor nu i veckan, onsdag till torsdag, och det regnade större delen jag var där. Min mor sade då att det var 'tråkigt väder' och att det var lite synd att det blev 'vackert väder' när jag skulle åka.

Själv vet jag inte om det är något specifikt västgötskt att säga så men egentligen borde man väl säga: 1. tråkigt/roligt väder eller 2. fult/vackert väder. Det förstnämnda syftar på ett karaktärsdrag medan det andra något yttre (ytligt) drag. Väder har inget av dessa drag och därmed blir det en dissonans i mina öron.

Tidigare har jag aldrig tänkt på vad vi lade i dessa ord men ju mer jag leker hobby-filosof desto mer lägger jag märke till dessa små antydningar. Själv ville jag inte alls säga att det var tråkigt eller fult väder när jag tittade ut från mammas köksfönster på tredje våningen. Regnet föll sidledes, som det alltid verkar göra där, molnen täckte himlen och skiftade i färg och form. För mig såg det lika fint ut som en riktig sommardag utan ett enda moln på himmeln, en dag de flesta skulle kalla vacker.

Sedan insåg jag varför vi hade två olika synsätt. För min mor är vädret bara en del av livet som inte går att påverka. För mig är det en del av cirkeln; det Gudomliga. Jag ser Guden som Fader Himmel* och Gudinnan som Moder Jord och därmed får regn en annan innebörd, dock har jag alltid haft en annorlunda relation med regn än vad andra har.

För mig är det som att Guden smeker Gudinnan, rör vid henne, när henne, vilket är en resonans av den avdunstning (näring och smek) hon gett honom vilket ligger i symbios med det eviga kretsloppet. En sann kärlekshistoria.


* Dock är det inte ristat i sten. Många wiccaner ser Guden som den behornade och himmeln får den kristna guden ta hand om men jag har än så länge detta synsätt på Guden. Icke att förglömma heller; jag kallar mig ännu inte wiccan utan pagan (neo-pagan).

2 kommentarer:

Anna sa...

Oj! Vad mycket du har skrivit! Jag måste börja läsa ikapp!!!

Det jag har märkt bland mina andra Wicca-vänner är att det är verkligt känsligt att prata om "Fader" och "Himmel" i samma mening. Antagligen på grund av dåliga vibbar från kristendomen. Jag har själv svårt att ta just ordet "Fader" i min mun även om jag aldrig var riktigt kristen. Det blir heller Lugh, Dagda eller andra namn.

Livsagnostiker sa...

Jo, jag har lite samma problem, därför blir det sällan jag kallar honom Fader Himmel men det är lättare i ett blogginlägg att säga så då det är lite den formen han tar för mig, dock är det främst Solen som den starkaste symbolen för mig. Men ibland med koppling till Moder Jord så blir han Fader Himmel. Urk, låter jätteskumt när jag försöker förklara.

Vad roligt! Visste knappt att folk läser bloggen mer än någon kikar in någon gång :D